Ett rasande tempo

Vänner!
 
Livet rullar på i ett rasande tempo. För två veckor sedan flyttade jag ut ur korridoren och in i min första, egna lägenhet. Jag har hunnit ta en tur till Stockholm för att fira min 25-åriga bror. Jag har haft inflyttningsfest som jag kommer leva länge på, jag blir så varm av all kärlek och tacksamhet jag känner inför de vänner jag har fått här i Linköping. Jag har varit på ännu en 25-års fest och ätit vegetarisk lasagne vid långbord. Jag och mina fantastiska Freudisar börjar komma igång ordentligt med planeringsarbetet och imorgon håller vi vårt första officiella evenemang, informationsmöte för faddrar. Annars kör vi på med tre möten i veckan och framför oss har vi kick-off, generationssittning, gückelpremiär (!), hålla i det traditionella onsdagsfikat för sektionen, vi ska hålla fulvinsstationer för andra fadderier, börja detaljplanera Nolle-P och massa, massa mer. 
 
Idag började vi en ny kurs, verksamhetsförlagd utbildning, askultation & studiebesök. Det innebär att vi ska få en större inblick i vad man kan arbeta med som psykolog. Därför spenderade jag 6 timmar på Campus idag var av en timme bestod av lunchmöte och chokladbollsätning. Efter det cyklade jag iväg till City Gross för att handla inför veckans matlagning. Jag hade bestämt mig för att premiärlaga linsgryta idag eftersom jag länge varit nyfiken. 
 
Jag gjorde alltså en gryta på bland annat linser, lök, curry, tomater, spenat, broccoli, kokosmjölk, sambal oelek, vitlök och massor av goda grejer. Till det åt jag ris och toppade med cashewnötter! Det blev gott! Det kommer definitivt lagas igen.
 
Dagarna är långa nu men jag känner mig väldigt glad, idag kanske allra gladast över att jag slipper skriva omtenta på min födelsedag som jag var så säker på att jag skulle behöva göra. Kram på er. ♥
 
 

Kanske är 2017 mitt år

Vänner! 
 
Jag har minst sagt rivstartat året. Januari har varit en händelserik månad och jag tänkte berätta för er vad som har hänt och vad som väntar framöver. 
 
♥ Jag har blivit invald i Psykologprogrammets fadderi, kallat Freud. Under våren kommer jag tillsammans med 9 andra fina individer planera (och genomföra) blivande psykolognollans välkomstperiod, Nolle-P. Jag personligen har blivit reservansvarig i fadderiet vilket innebär att jag kommer ha ansvar för reserverna som kommer in på programmet efter skolstart. Jag kommer ansvara för att de kommer in i klassen, studierna, Nolle-P, att dom har boende, etc. Det här ska bli så djävulskt roligt, spännande, jobbigt och lärorikt!
 
♥ Den 13e januari ramlade det in ett mail i min inkorg om ett lägenhetserbjudande. Det kom som en chock för mig och jag övervägde det noga innan jag fattade mitt beslut. I slutet på februari kommer jag att flytta ifrån mitt korridorsrum till en egen lägenhet på 34 kvadrat i T1. Det känns stort, ångestladdat, spännande, roligt, ja det känns som allt på samma gång ungefär.
 
♥ Den 26 januari drog jag spontant till Warszawa tillsammans med 15 andra psykologvänner. Det var spännande. Vi åt sanslöst billig mat, drack sjukt billig alkohol och åkte pinsamt billiga uberresor. Sedan gjorde vi såklart sådana där turistgrejer, som att gå på museum och promenera runt i gamla stan. All servicepersonal var ofantligt otrevlig och arkitekturen påminde om slummen. MEN, nu har man varit där också! Check!
 
♥ Min favoritperson har återvänt till Linköping och när det oväntat knackade på dörren en torsdagseftermiddag strax innan tenta, då fällde jag ett par tårar av glädje. Det är ju nästan overkligt vad livet känns lättare med fina vänner i sin omgivning. 
 
♥ Mina dåliga dagar är nu för tiden väldigt få. Jag känner mig väldigt, väldigt glad. Sådär genuint glad. Kanske är 2017 mitt år. 
 

 

Den andra och sista veckan på Nolle-P

Hej på er!
 
Under den andra och sista veckan av Nolle-P prioriterade jag en del. Jag behövde fylla kroppen med sömn och vila, frysen med matlådor, garderoben med tvättade kläder, själen med ensamtid och dammsugaren med damm. Därför skippade jag en del aktiviteter och ägnade mig åt lite annat istället. Men ändå hann jag gå på grillkväll i Vallamassivet tillsammans med en himla massa andra program där vi spelade kubb, åt grillkorv, fick besök av en orkester och drack alkohol tillsammans innan vi gick på terminens första kravall. Jag har gjort mig fin i lockigt hår och full makeup för att gå på finsittning. Det bjöds på god mat, en himla massa grymma gückelframträdanden och pris till min nollegrupp som vann tävlingen som sträckte sig över hela Nolle-P! Vi fick även leverera ett grymt gückel som vi hade övat på hela veckan, det var kul, väldigt kul. Efter det hängde vi på Flamman fram till på småtimmarna innan vi, dagen efter, möttes hela klassen för att frossa i en god brunch. Det var våfflor, mackor, bakverk, färsk frukt och mycket mer.
 
Nu är det hela slut och vi är nyblivna psykologettan. Nolle-P-sjukan har omfamnat mig och jag snorar, slemmar, hostar och svettas lite extra mycket av cykelturerna. Annars mår jag faktiskt väldigt bra. Det känns så himla skönt att vara tillbaka i vardagen och jag ser verkligen fram emot hösten med allt vad det innebär. 
 
Hur som helst så har jag haft två fantastiskt fina första veckor på psykologprogrammet. Jag ska vara helt ärlig med er och säga att det känns mycket bättre nu än vad det gjorde för ett år sedan när jag började på Personal- och Arbetsvetenskapsprogrammet, både vad gäller klassen och studierna. Håll tummarna för att den känslan fortsätter att hålla i sig!
 
Vi hörs. ♥
 
 

Första veckan av mitt andra Nolle-P

Första veckan på mitt andra Nolle-P har passerat. För ungefär 6 timmar sedan kom jag hem, dyngsur, efter att ha cyklat två mil i spöregn. Igår for vi nämligen iväg på övernattning med sovsäck och liggunderlag på pakethållaren. Jag inledde vistelsen i scoutstugan i Gammalkil med ett getingstick, sedan åt vi vegansk korv (förvånadsvärt gott), besökte badplatsen, spelade kort, åt naturgodis och sov med golvet som madrass. 
 
Tidigare i veckan har vi även blivit indelade i elevhem, blivit ägare till en varsin trollstav samt fått en varsin snorgrön nolletröja att bära i två veckor. Vi har tävlat och lekt en himla massa, trängts alldeles för många i en alldeles för liten lägenhet där vi åt pizza på golvet, drack alkohol och minglade runt. Vi har gått på oktoberfest, stadsvandring och fulsittning där det bjöds på pulvermos och falafel. Sedan har vi givetvis introducerats till psykologprogrammet, PBL och haft möte med våra basgruppshandledare som vi kommer att hänga en hel del med den första terminen. 
 
Ikväll tog jag ledigt från allt vad aktiviteter innebär och försöker förbereda mig inför kommande vecka där plugget drar igång på riktigt och ännu mer aktiviteter står på schemat. Det blir kul!
 
Ta hand om er. ♥
 
 

Psykologstudent

Onsdagen den 3e augusti loggade jag in på antagning.se och fick mig en grön chock. ANTAGEN.
 
Det är nämligen så att jag, mot alla odds, har blivit antagen till Psykologprogrammet i Linköping och jag hoppar höga glädjeskutt av det. Detta innebär alltså att jag blir kvar i Linköping (i fem år till), i min fantastiska korridor men jag säger hejdå till PA-programmet för att utbilda mig till psykolog istället. Det känns pirrigt, det känns rätt och det känns så himla kul. 
 
Det här innebär även att jag kommer få lov att börja om från början. Det blir ännu ett Nolle-P som Nollan (denna gång med Harry Potter tema), det blir ännu en ny klass att trevande försöka lära känna, det blir ännu ett nytt sätt att plugga och det blir ännu en fruktansvärd kurs i vetenskapliga metoder att behöva genomlida. Men det ska nog gå bra. 
 
Den 22 augusti kommer jag ännu en gång sitta i sal I101 och vara orolig över i vilket tonläge jag ska svara "ja" i när de ropar upp mitt namn. Men det känns fint, jag och 43 stycken andra nervösa själar. 
 
Imorgon bär det av mot Linköping efter en sommar i Dalarna. Det känns kul men vemodigt, som ni redan vet tycker jag att det är rätt jobbigt att "hoppa mellan två världar". Men det kommer snart kännas bra igen.
 
Nu tycker jag att vi kör igång det här lilla äventyret!
 
 

När bubblorna spricker

Klockan 8 imorse satt jag i Vallfarten och skrev dugga, trött nå så djävulskt. Jag satte den jäveln och gick ur salen alldeles bubblig av lycka. Vi for tillsammans ett gäng och åt glass och firade att första året på PA-programmet var avklarat och att vi har ett sommarlov framför fötterna på oss.
 
I eftermiddag har jag gråtit.
 
Jag vill förklara min känsla just nu för er i tre bubblor, vi tar dom i storleksordning.
 
Den första bubblan skapades för en vecka sedan. Det är en speciell känsla att skriva tenta eller dugga. Eller att över huvud taget ha någon sorts examination man behöver lägga fokus på i minst en veckas tid. Man pluggar, är nervös, pluggar lite till, funderar hur fan det ska gå, har ångest, sover dåligt och tycker att livet i allmänhet är mindre roligt. När examinationen är avklarad så spricker bubblan, oavsett hur det gick. Jag har sovit vrålkasst hela veckan, är slut som människa men så himla lättad över att det är avklarat och godkänt.
 
Den andra bubblan skapades för ett år sen. Då började jag Personal- och Arbetsvetenskapsprogrammet på LiU. Det har varit svårt, jag har skrivit både omtentor och omduggor, jag har läst sanslöst mycket kurslitteratur och mindmapat upp flera block. Men här står jag idag, klar med mitt första år och godkänd i samtliga kurser. Jag är stolt över mig själv. 
 
Den tredje och sista bubblan skapades också för ett år sedan. I den bubblan finns campus, min klass, mitt fina rum på Vallavägen, min fantastiska extrafamilj i korridoren och möjligheten att få göra det jag känner för, när jag vill och hur jag vill. Den här bubblan har inte spruckit än, den spricker på måndag. Jag har ångest inför det. Jag ser visserligen fram emot att få umgås med min fina familj och mina fantastiska flickor där hemma men det är förvånadsvärt jobbigt att slängas mellan två världar. Jag vet att jag kommer anpassa mig snabbt till Borlängelivet men det är ångestfyllt nu, om jag ska vara helt ärlig mot er. 
 
Sammanfattningsvis, jag är fruktansvärt trött men axlarna är inte längre lika tunga, jag känner mig väldigt tacksam och ett par centimeter längre. 
 
Tack livet för att du är så fint och tack till mig själv som valde att satsade på det här i höstas. 
 

När livet får magen att pirra

 
Hej!
 
Livet här i Linköping har känts så himla fint på slutet. Kanske kan det bero på att vädergudarna har bjudit på sol och att livet har bjudit på fint sällskap, mycket alkohol och god mat. Men det är bara en vild gissning.
 
Idag for några av oss i korridoren till Smultronstället i Söderköping och åt stora mängder glass. Igår dukade vi upp till en fantastisk grillmiddag och drack cider på uteplatsen tills det blev för kallt. I fredags hängde vi på uteplatsen i solen och drack goda drinkar innan vi skådade Linda Bengtzing på scen. I torsdags var vi några tjejer som drog till vårt Kårhus efter skolan för att äta hamburgare, dricka ett par glas vin och spela quiz. I onsdags drog vi en spontanare och kutade in på Systemet innan stängning innan vi delade en box rosé på uteplatsen i solen. I onsdags så fick jag och mina flickor i Valberedningen hämta ut våra efterlängtade tröjor. Förra helgen hade jag finbesök av mamma, pappa och mormor. Jag visade mormor campus, bjöd på middag här i korridoren, tog en tur på stan, åt italienskt och drack vin. Det var fint. 
 
Som ni hör lever jag loppan för tillfället och jag försöker njuta av detta till fullo innan jag lämnar Linkan för sommaren och så även min fantastiska lilla korridorsfamilj och fina klass. Tyvärr är pluggmotivationen på botten och jag har till veckan en sista redovisning och en dugga att skriva innan jag är fri för denna termin. 
 
Hoppas att ni mår lika bra som mig, var rädda om er så hörs och ses vi snart. ♥
 
 

Vårpepp -> vårdepp

Hej kompisar!
 
Jag har precis kommit hem från stan efter att ha inhandlat en ny, megastor resväska. Förhoppningsvis rymmer den allt jag känner att jag behöver ta med mig till Borlänge över sommaren. Ikväll vankas korridorsfest med en del trevliga människor. Min pepp ligger dock på botten och skramlar, jag har inte ens inhandlat alkohol för kvällen utan planerar att dricka vatten med is och möjligtvis ett sugrör för att festa till det lite. 
 
Solen skiner utanför fönstret, vitsipporna blommar i hela Linköping, vi närmar oss terminens slut och igår skrev jag en tenta på pedagogik som gick jättebra. Jag tänker att man förväntas vara rätt pepp och glad på livet i en tid som denna men den senaste tiden har jag varit rätt låg faktiskt. Jag har väldigt mycket hemlängtan, bra mycket mer än jag hade förra terminen. 
 
Det är alltid svårt att blogga efter att bloggen har ekat tom så länge, så här kommer allt på en gång:
 
Jag har under våren tvivlat på min utbildning och har därför sökt psykologprogrammet på LiU till hösten. Om jag kommer in så har jag ännu inte bestämt mig för om jag kommer tacka ja eller inte, det visar sig. Jag är engagerad i sektionens Valberedning och tycker att det arbetet är jätteroligt. Jag bråkar för tillfället med min favoritperson i korridoren. Jag har börjat promenera en hel del och mår väldigt bra av det, det finns en del bra motionsspår i närheten. Jag ser faktiskt fram emot valborg nästa helg och tycker att det ska bli kul att få fira det på studentvis. Jag känner mig lite ensam ibland även fast jag egentligen inte är det. Imorgon ska jag baka en daimcheesecake och bjuda korridoren på. Jag har beställt hem två böcker som inte är kurslitteratur, den ena handlar om högkänsliga personer. Jag var hemhemma över påsk, firade tre födelsedagar och påsk, det var fint. Nästa vecka ska jag både klippa mig och gå till tandläkaren. Jag har slutat att dricka Captain Morgan efter att det började ge mig alldeles för mycket minnesluckor. Nu för tiden dricker jag vitt vin och Sprite. Jag har fått husdjur i form av myror på rummet. Min självkänsla har svikit mig den senaste tiden. Jag har ännu inget sommarjobb till sommaren. Jag fick ett glatt skattebesked. Jag har väldigt mycket matlagningsinspiration för tillfället. Jag är fruktansvärt dålig på att fotografera mitt liv, det gör mig lite ledsen såhär i efterhand. 
 
Nu ska jag ta mig en promenad, trevlig helg på er!
 
 
 

Hur är livet i korridor?

Att ha lagt sig för kvällen för att sova och korregrannen frågar om man vill komma över och hänga. Jag kilar över och vi sörplar whiskey och lyssnar på disneymusik. ♥
 
När två korregrannar knackar på dörren en tisdagskväll och frågar om man vill dricka vin och äta chips. ♥
 
 
När jag började söka bostäder i Linköping så var jag fast besluten om att jag aldrig skulle bo i korridor. Jag ville ha något eget. Med tiden så förstod jag att mina köpoäng inte räckte till och jag fick därför prioritera om. Jag bestämde mig för att prioritera ett bra område framför en egen lägenhet. 
 
Det finns många fördelar med korridor. Dels rent ekonomiskt, studentkorridor hos Studentbostäder är det billigaste alternativet även fast hyran är hög jämfört med lägenheter i andra städer eller hos andra hyresvärdar. Jag betalar strax över 3 000kr för mitt rum. 
 
Korridor är även ett bra första steg när man flyttar hemifrån. Det är tufft att flytta helt själv till en ny stad där man inte känner någon och dessutom bo helt själv när man är van vid att alltid ha någon i närheten. Jag är så himla tacksam för att jag har människor att prata med varje dag, människor som frågar mig hur min dag har varit och hur jag mår. Det betyder mycket mer än jag hade väntat mig.
 
Att bo i korridor ger en dessutom chansen att hitta vänner utanför sin klass. Jag känner mig inte helt hemma i min klass än men känner att jag har kommit mycket längre i min korridor med vänskap och trivsel. Det är skönt att åtminstone ha en plats som känns trygg och som man faktiskt längtar hem till.
 
Korridorslivet innebär dessutom mindre städning i och med att man är 7-8 personer som delar på ansvaret. Vi är 7 personer i vår korridor och har ett huvudansvar var 7:e vecka. Detta innebär att man håller lite extra koll på sopor och bänkytor samt att man städar (dammsuger, torkar golv, bänkytor etc) i slutet på veckan samt fixar söndagsfika. Jag menar, var 7:e vecka, det är rätt överkomligt. 
 
Sen vet jag mycket väl att korridorslivet är en chansning. Det är sådana skillnader mellan korridor och korridor och jag vet att jag lyckades hamna i en bra en. Detta beror helt på vilka människor man hamnar med samt hur skicket på korridoren och köket är. Tipset från mig är att kolla upp området innan man tar ett korridorsrum. Vissa korridorer har exempelvis mycket utbytesstudenter och inget illa menat mot dom, men vad jag har hört så kan det bli en del strul i och med kulturkrockar och det faktum att utbytesstudenter bara bor där tillfälligt en termin och därför inte är lika mån om att vårda korridoren och vänskapsrelationerna. Funderar man på korridorslivet så tycker jag absolut att det är värt en chansning, det är en erfarenhet, förhoppnigsvis en fin sådan. 
 

Välkomna hem till mig!

Hej och välkomna hem till mig!
 
Som de flesta av er redan vet så bor jag numer i Linköping. Jag lyckades få tag i ett korridorsrum via Studentbostäder i Linköping. Jag bor mitt emellan campus och centrum så läget är perfekt. Rummet är riktigt fräscht, framför allt badrummet. Jag lever på drygt 20 kvadrat och delar kök med 6 andra typer. 
 
Jag har fått det riktigt fint här, om jag får säga det själv. Det ryms mer på 20 kvadrat än jag hade väntat mig och det känns fortfarande luftigt.
 
 
Min lilla "hall" där jag har den minsta hatthylla jag någonsin skådat. Bakom jackorna förvarar jag en golvmopp och en torkställning. Min långsmala, höga byrå är ett perfekt ställe att slänga nycklarna på när man kommer hem om dagarna. Min magnettavla med bilder, infolappar och inköpslistor gör det hela lite hemtrevligare. 
 
 
Badrummet ligger direkt till vänster när man kliver innanför dörren. Det är stort, nästan lite onödigt stort. Dusch, toalett, handfat. 
 
 
Jag har fransk balkong, där av balkongdörren. Ni känner nog igen er om ni har varit i mitt rum hemma i Årby någon gång. Jag har ju alla möbler med mig så det ser lite likadant ut. Jag fick en praktisk byrå när jag flyttade hit som rymmer mycket och agerar tv-bänk. Matbordet fick jag av min moster när hon flyttade från lägenhet till hus. Det får agera skrivbord då jag föredrar att äta i soffan istället för att stirra in i en vägg. Stolen har min fantastiska mor målat om, jag har en till hemma i Årby som får följa med när jag flyttar till lägenhet sen. Ramen ovanför bordet kommer givetvis få andra bilder på min riktiga familj så småning om.
 
 
Ena väggen är målad gul vilket till en början inte kändes som en höjdare. Dock funkar den riktigt bra ändå då jag har en del kuddar, filtar och inredning som går i varma toner. 
 
Jag är mina föräldrar evigt tacksamma som hjälpte mig att komma i ordning förra veckan. Medan jag var i skolan var de till IKEA, skruvade möbler och satte upp tavlor. Det är så himla skönt att i alla fall ha 20 kvadrat som man trivs på och känner sig hemma i.
 
Jag återkommer någon annan dag med en studentlivs-update, nu ska jag nämligen plöja lite kurslitteratur.
 
Ta hand om er. ♥