2016

Hörrni! 2016 börjar lida mot sitt slut. 
 
Jag började året på en snötäckt åker hemma hos Elin. Jag var rädd för att en björn skulle kliva ut ur skogen och skålade gjorde vi i alkoholfritt innan vi gick in och tittade på Grease. Återvände där efter till Linköping som personalvetarstudent. 
 
Början på vårterminen var jobbig, jag underkändes på examination efter examination och fick skriva både omtentor och omduggor. Jag valdes dock in i Valberedningen 16/17 för PULS sektion vilket gjorde mig glad. Tillsammans med fyra andra tjejer i klassen skulle jag få lära mig massor om kompetensbaserad rekrytering, driva ett utvecklingsarbete gällande sektionens rekryteringsprocesser, utforma rekryteringsmaterial för att till sist hålla intervjuer och nominera lämpade personer för samtliga arbetsgrupper inom sektionen. KUL! 
 
Någon gång i början på vårterminen råkade jag dock läsa någonstans att man bara är berättigad 6 års CSN-lån och en liten tanke i mig började gro. Var det verkligen personalvetare jag ville bli? Var det här verkligen rätt? Vågar jag byta program? Hur vet jag vad som är rätt och hur vet jag vad jag egentligen vill? Ångest. Såhär i efterhand förknippar jag hela vårterminen med ångest och har svårt att urskilja något annat än just det. Jag började snegla på psykologprogrammets utbildningsplan här på LiU men såg även på tidigare statistik att den talade emot mina chanser att komma in. Det i fråga väckte ännu mer ångest hos mig och jag började försöka intala mig själv att personalvetare inte är så dumt ändå, samtidigt som jag skickade in min ansökan på antagning.se. 
 
Valborg minns jag med glädje, det var nästan sommarvärme i luften, vi åt champagnefrukost och drack oss fulla på Kir i solen. Utekravallen var både terminens och läsårets roligaste fest, vi hade korridorsfest och dansade på bordet, spillde kaffe i gardinerna och fuldansade framför Hoffmaestro. Veckorna innan sommaren var fantastiska, trots tidigare diskbråk i korridoren så hade vi det otroligt fint tillsammans i slutet på terminen. Det var mycket gemensamma grillmiddagar, spontana vinkvällar i solen och fina glassutflykter till Söderköping. Den 10 juni skrev jag terminens sista dugga och tog tåget hem till Borlänge för att stanna över sommaren.
 
Sommaren var seg. Jag hade lyckats få en timanställning hos Förlagssystem där jag fick plocka och packa böcker. Det genererade tyvärr alldeles för få arbetstimmar så jag minns sommaren som långtråkig. Jag promenerade mycket, åt god mat på altanen med mina fina päron, gav mig ut på ett par äventyr med mina favorittjejer och åt mycket jordgubbar. Den 3:e augusti kom årets vändning, jag blev antagen till psykologprogrammet i Linköping. Jag fällde många glädjetårar, vinkade hejdå till den fruktansvärda ångest jag burit på i ett halvår och magen började pirra av förväntan.
 
Den 22 augusti hade vi upprop och ett Nolle-P med Harry Potter-tema drog igång. Vi hade två fina veckor tillsammans, de innehöll mycket lek, tävlingar, fest, sittningar, läger, trevligt sällskap och sol. Det visade sig att jag hade hamnat i en helt fantastiskt fin klass med mycket värme och tolerans. I början var det svårt att hitta rätt i klassen men ju längre tiden har gått under hösten, desto bättre har det känts. Det visade sig även att en känsla av självförverkligande skulle infinna sig och jag är så himla, himla glad för att jag vågade ta steget och byta program. Psykolog är definitivt rätt för mig!
 
Den 20 december hoppade jag på tåget mot Borlänge för tre veckors "julledighet". Vi firade en traditionell jul hemma hos oss med jullunch, julklappslek, Kalle Anka, julbord och julklappsutdelning. På juldagen gick vi över till min moster för att fira ytterligare innan jag besökte Etage med några favorittjejer. 
 
Strax innan jul fick jag även ett glädjande mail. I januari kommer jag, högst troligt, röstas in till psykologprogrammets fadderi vilket kommer innebära ett intensivt men givande 2017. Mer om det en annan dag!
 
Summan av detta, 2016 har varit en berg-och-dalbana med en ångestfylld vår, en tråkig sommar och en härlig höst. Det jag tar med mig från året är definitivt den fantastiskt fina magkänsla jag har som säger mig att jag är på helt rätt väg i livet. Ikväll ska jag avsluta detta år och skåla in det nya med mina favoritdalkullor. 2017 hoppas jag bli ett år då jag lär mig massor, blir en lite bättre människa och börjar ge andra mer komplimanger för deras person.  
 
Vänner, kram på er, jag hoppas att ni får ett fint nyår. Tack för det här året, vi ses 2017! ♥
 
 

2014 - årsresumé i form av klassisk lista

Hur har året varit?
 
Året har varit bra. I våras gick jag fortfarande i skolan och tog studenten i juni. Trean på gymnasiet var inte en barnlek utan jag hann fälla många tårar under det läsåret men vi blandade det med annat roligt. Fester, kryssning, studentresa, en hel studentvecka och andra fina tillfällen. Under sommaren jobbade jag i Leksand och badade och åt massvis med glass tillsammans med Anders. Hösten har varit rätt långtråkig mellanåt och i studen känns det som att den inte har varit speciellt utvecklande vilket känns tråkigt. Sedan kanske jag får perspektiv på det om ett år, det vet jag inte. 
 
 
Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
 
Massor. Tog ut vinst från mitt första och troligtvis sista egna företag. Jag tog studenten. Reste utomlands för första gången utan päronen. Jag pendlade till Leksand i somras för jobb. Jag har för första gången på 13 år upplevt en höst utan att behöva gå till skolan. Jag har mött min fina kusin Sixten för första gången. Varit på ett dop för första gången i mitt liv. Och mycket mer. 
 
 
Vilka länder besökte du?
 
Turkiet och England. 
 
Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
 
Motivation.
 
 
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?

Definitivt fredagen den 13 juni då jag tog studenten från Mikael Elias Gymnasium.
 
Vad var din största karriärsmässiga framgång?

Nog för att jag har hunnit med tre olika arbetsplatser under året och nog för att mitt svar kommer låta en aning löjligt. Jag skulle kanske inte kalla det för karriärsmässig framgång men det är det jobbrelaterade som har känts mest i hjärtat. Jag har jobbat på Bingon i över 1,5 år och det är nu under hösten som kunderna har börjat kallat mig vid namn. Jag är inte längre någon "du" eller "hörru" utan jag är Emma även på jobbet. 
 
Vad spenderade du mest pengar på?

Resor, mat, alkohol, bensin och smink & skönhetsrelaterade produkter.
 
 
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2014?

Wasted med Tiësto. Den symboliserar studenten för mig. 
 
Vad önskar du att du gjort mer?
 
Sparat lite pengar kanske, men det är jävligt tråkigt så jag förstår mig själv.
 
Blev du kär i år?

Jag var redan kär när året började, i min Anders. ♥
 
 
Något du önskade dig och fick?

En ny dator. Och en bil, nu var visserligen det bara en önskedröm och inget uttalat men den lyckades slå in ändå.
 
Vad gjorde du på din födelsedag 2014?

Den 30 mars vaknade jag upp med Anders efter att kvällen innan ha ätit trerätters med min familj. Under dagen åt vi scones till frukost, fikade hos mormor och åt på restaurang på kvällen.
 
Högsta önskan just nu?

Att allting kommer lösa sig 2015 och att jag om ett år kommer må bra över de beslut jag har fattat under året. 
 
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Mindre ångest. Då syftar jag på prestationsångest och framtidsångest. Usch. 
 
Vad fick dig att må bra?

Definitivt min familj, Anders och mina vänner som har stöttat mig när jag har varit nere. 
 
 
Vem saknade du?

Morfar, alla dagar i veckan.
 
Vad är du mest stolt över?

Jag är mest stolt över att jag har klarat av gymnasiet med betyg som jag känner mig nöjd med. 
 
Bästa köpet?
 
Definitivt resorna till Alanya och London. Om jag ska vara en aning materiell så måste jag nog säga min väska från Wera Stockholm samt mina pyjamasbyxor från Primark. 
 
Har du blivit bättre på något?
Jag har lärt mig att resa utomlands med ansvar, nu för tiden vet jag hur man beter sig på en flygplats, det visste jag inte i början av året.  
 
 

2012

Jaha, då var det dags för ännu en årsresumé, den tredje i ordningen på denna blogg. 2012. Lite utav ett år från helvetet samtidigt som det har varit ett fruktansvärt fint och framför allt lärorikt år. 
 
Jag började året med fina kvällar på Tunagatan och spårade vardagskvällar på Flamingo. Jag blandade lyckokänslor med ångestladdade bussturer till Falun där lite för många tankar och känslor kom på besök. Jag kan väl idag känna att jag försökte dränka mina sorger i lite för mycket alkohol och gömde mig bakom skolarbeten istället för att ta tag i mig själv. Min sjuttonde födelsedag firade jag i alla fall in tillsammans med en hel drös fina vänner på Flamingo och det kan nog ha varit en av årets lyckligaste stunder
 
De två sista månaderna innan sommarlovet var livet jobbigt, jag var så fruktansvärt stressad över skolan och pressade mig själv till bristningsgränsen. Och det var en dag i Maj det brast, jag hade varken lyckats supa eller plugga bort mina känslor och plötsligt stod dom där framför mig och jag kunde inte göra annat än att ge dom lite uppmärksamhet under en veckas gråtkalas hos mormor. Det var när jag fick betygskuvertet i handen där i Juni som fjäderlätta tårar föll av ren lättnad och stolthet. Folk trodde att jag var missnöjd med vad jag lyckats åstadkomma, men istället var jag bara så fruktansvärt stolt och glad över att det äntligen var över och att jag lyckats nå dit jag ville, trots omständigheterna.
 
Även fast jag hade ett helt sommarlov framför fötterna på mig, och även fast solen sken utanför fönstret så fann jag ingen glädje i det över huvud taget. Den 25e Juli skrev jag nämligen "jag undrar om jag någonsin igen kommer vara sådär genuint, äkta lycklig. Om inte ens ett sommarlov kunde ställa saker till rätta, när ska det då vända?". Jag kan inte säga annat än att jag kände en rätt stor gnutta hopplöshet under hela sommarlovet. Peace&Love var inte överdrivet lyckat även fast Mumford&Sons och Skrillex var bland det mäktigaste jag upplevt. Jag gjorde det bästa jag kunde av mitt lilla sommarlov som gick fortare än fortast och jag avslutade det med en vecka på Rhodos innan jag hälsade nya ettor välkomna på skolan. 
 
I September drog jag till Stockholm med skolan och hade roligt på Granny Goes Street i Falun där jag blev kallad flickvänsmaterial av någon som ett par månader senare skulle komma att bli min pojk. Jag kan inte säga annat än att det vände under hösten, jag började se positivare på tillvaron och jag vill gärna tacka grymma Greth för världens bästa stöd, förtroende och kloka råd hon gett mig under året. Utan den människan hade jag inte varit där jag är idag. Tack ♥
 
I April skrev jag "jag vill vara så pass stark psykiskt att ingen negativ energi kan nå mig" och det känns så fruktansvärt fint att jag såhär i December kan känna att jag kommit så himla långt på det planet. Under hösten har jag lärt mig att jag själv besitter förmågan att styra över min tillvaro och hur mycket mitt och andras handlade ska få påverka mig. Plötsligt är jag bra mycket positivare till livet och jag har lärt mig att uppskatta det lilla i vardagen. 
 
Under året har jag kommit till insikt att man bara ska umgås med människor som ger en energi istället för att ta. Jag har dessutom hunnit lära mig köra bil relativt bra, blivit med smartphone och genomlidit mitt första och sista godisförbud någonsin. I mitten av December blev jag dessutom med pojkvän, något som både skrämt mig och gjort mig fnittrig. ♥
 
Livet känns fint och jag är glad över att det här året utvecklat mig så otroligt som människa. Jag är dessutom så tacksam över att jag kan svara den uppgivna, ledsna, sommarlediga Emma att "ja, du kommer vara sådär äkta, genuint lycklig igen och det kommer faktiskt vända under hösten, även fast det inte känns så just nu. Håll ut snälla och fortsätt kämpa."
 
Tack för mig. ♥
 
 

sammanfattning av år 2011

I Januari började jag min sista termin i grundskolan, nionde klass. Jag kan inte påstå att det var den lyckligaste tiden i mitt liv, jag var så skoltrött och satt på sådan ångest att det knappt fanns ord för det och utöver det kämpade jag på med läkarbesök, antibiotikatabletter och salvor åt min hemska akne. Under Maj hamnade jag i en ännu djupare svacka som jag näst intill längtat efter skulle komma. Jag fällde många tårar och var psykiskt förstörd men det tillsammans med en himla massa tid var det som behövdes för att jag idag ska kunna känna mig fri och lycklig.

I Juni klarnade saker, livet började kännas himla mycket lättare. Tillsammans med klassen övernattade vi hos våran mentor, grillade, körde 5-kamp och snackade skit framför en eld vid långsjön. Vi åkte en dag till Stockholm för shopping och Gröna Lund, vi klädde oss fina och gick på den överskattade balen och till sist ägde skolavslutningen i Stora Tuna Kyrka rum och tårarna rann. Jag fick mig ett kuvert med fina betyg och jag kramade fina 9F-are hejdå. Det jag då inte visste var att jag hade dom 10 finaste veckorna någonsin framför mig.

Under sommaren umgicks jag med dom finaste människorna jag vet. Jag fick se min bror ta studenten tillsammans med hela tjocka släkten, jag och Ebba sprang runt på Falukalaset och vann 2kg toblerone, jag höll till i parker med mina favoritflickor och åt glass efter glass och en himla massa kladdkaka. Vi tillbringade många kvällar ute på altanen under filtar lyssnandes på musik och jag hade några av sommarens bästa dagar i Särna tillsammans med Ebba & Amanda. Jag tillbringade ett par dagar i Rättvik under CCW, med fina människor trängdes vi i en epa och hamnade i en stuga mitt ute i skogen. Vi badade, gick mil för att få oss lite pizza i magen, skrattade och mådde allmänt bra. Icke att förglömma årets bästa vecka, Peace&Love. Jag fick lyssna på bra musik och se bra konserter med mina favoriter, jag fick dansa arslet av mig på campingen, proppa i mig allt vad kebab och ferarribilar heter, få värmeslag och blodsockerfall och dränka ansiktet i solskyddsfaktor.

Sommaren avslutade jag med ett par dagar ute i Ebbas stuga, en konsert med Björn Rosenström i Säter och till sist Granny Goes Street i Falun där i början av september. Fint.

Jag lämnade min fina sommar bakom mig i slutet av Augusti för att börja gymnasiet. Ny stad, ny skola, ny klass och nya lärare. EK1a var trögstartade men såhär nu i December kan jag säga att jag går i en klass med mycket fina flickor, på en skola med väldigt bra lärare och visst har jag allt den bästa mentorn mågonsin.

Dock har jag ju insett att lycka inte kan hålla i sig för jämnan utan motgångar så i slutet av September vände det, rätt rejält. Jag blev sjuk, låg i fyrtio graders feber i över en veckas tid samtidigt som jag bodde hemma hos min mormor och morfar för att se min morfars sista vecka i livet. Beslutet om att flytta dit under den veckan kan vara det bästa beslutet jag tagit under året, men jag kan lova er att det tär på en 16-årings flickas kropp och psyke att se sin största förebild, sin egen morfar, lämna en, speciellt då man har en kroppstemperatur på fyrtio grader och inte orkar annat än att sova. Jag var hemma från skolan i tre veckor under denna period. Jag gjorde tappra försök att bege mig till skolan men klarade inte ens av en 40 minuter lång mattelektion utan tårar. Jag klarade inte ens av att gå till bussen.

Hösten har varit minst sagt jobbig och jag har många gånger frågat mig själv om det någonsin kommer kännas bra igen. Jag kan idag säga att ja, det kommer kännas bra till slut, men jag kommer aldrig bli hel igen.

Jag är otroligt tacksam över alla dom människor jag fått träffa under året. Folk som gör mig så djävulskt lycklig, som får mig att skratta genom dagarna och som får mig att må så in i helvete bra. Att jag dock förlorade en av dom mest värdefulla människorna i mitt liv kan ingenting ersätta och jag ljuger om jag säger annat än att det har varit och är lätt.

Tack till alla underbara människor som gjort mitt år till det bästa och morfar ...
jag saknar dig. ♥

 

2010

Imorgon väntar 2010:s sista dag. Sedan börjar vi om på ruta ett igen. Och jag kan inte låta bli att skriva en sammanfattning av året som gått, det har ju faktiskt hänt en del.

Sommaren bjöd på en pirrig mage, ett leende, lyckorus, en stark vilja, tårar, skratt, musik, fina människor och två nya vänner. Den ena lite extra speciell, som jag tycker farligt mycket om, den andra, är hon jag berättar i princip allt för. Och kan inte säga annat än att dom två personerna, är 2010:s bästa händelse. Jösses, fina människor det där.

Hösten har varit en jobbig period. Jag har åkt en stor berg-och-dalbana gällande humör, känslor, fysiska och psykiska händelser och inte tala om mitt inledda sista år i grundskolan. Jag har fått uppleva en skoltrötthet jag förhoppningsvis aldrig får uppleva igen. Och jag har deppat ihop och gråtit större delen av hösten, både på grund av denna berg-och-dalbana eller hemska tabletter.

Under året har jag hunnit med att fylla byxmyndig, besökt globen för första gången i mitt lilla liv, köpt mitt fina objektiv till kameran, och ja, jag hann med att åka längdskidor med musikläraren och två vänner i februari också, jag har även besökt Rättviks marknad, tillbringat 3 veckor av mitt sommarlov på prostgården och konfirmationen, jag har åkt mil efter mil i husbilen tillsammans med mina föräldrar och upplevt min hittills mysigaste kväll, jag har hoppat och studsat på Peace&Love tillsammans med fina vänner, jag har hoppat lite mer framför Hoffmaestro&Chraa för en tredje gång på Granny Goes Street, besökt Classic Car Week, hunnit med en praovecka på dagis, och då skolan drog igång drog även en hemsk akne-invasion igång i mitt ansikte, jag har käkat en himla massa glass och hunnit bli beroende av havregrynsgröt, har även tillbringat kvällar med fina vänner och sen har jag hunnit med att kramas en del, med någon som är lite lite bättre än alla andra.

Året kan sammanfattas som ett fint år, ett år då jag växte lite mer i mig själv, blev ett par år mognare samtidigt som jag förvandlats till en lite mer nyfiken, modigare och tonårsaktig flicka.

Jag längtar efter 2011, jag tror nämligen det här kommande året, kan bli mitt bästa år någonsin i mitt snart 16 åriga liv. Oj vad jag längtar.