När bubblorna spricker

Klockan 8 imorse satt jag i Vallfarten och skrev dugga, trött nå så djävulskt. Jag satte den jäveln och gick ur salen alldeles bubblig av lycka. Vi for tillsammans ett gäng och åt glass och firade att första året på PA-programmet var avklarat och att vi har ett sommarlov framför fötterna på oss.
 
I eftermiddag har jag gråtit.
 
Jag vill förklara min känsla just nu för er i tre bubblor, vi tar dom i storleksordning.
 
Den första bubblan skapades för en vecka sedan. Det är en speciell känsla att skriva tenta eller dugga. Eller att över huvud taget ha någon sorts examination man behöver lägga fokus på i minst en veckas tid. Man pluggar, är nervös, pluggar lite till, funderar hur fan det ska gå, har ångest, sover dåligt och tycker att livet i allmänhet är mindre roligt. När examinationen är avklarad så spricker bubblan, oavsett hur det gick. Jag har sovit vrålkasst hela veckan, är slut som människa men så himla lättad över att det är avklarat och godkänt.
 
Den andra bubblan skapades för ett år sen. Då började jag Personal- och Arbetsvetenskapsprogrammet på LiU. Det har varit svårt, jag har skrivit både omtentor och omduggor, jag har läst sanslöst mycket kurslitteratur och mindmapat upp flera block. Men här står jag idag, klar med mitt första år och godkänd i samtliga kurser. Jag är stolt över mig själv. 
 
Den tredje och sista bubblan skapades också för ett år sedan. I den bubblan finns campus, min klass, mitt fina rum på Vallavägen, min fantastiska extrafamilj i korridoren och möjligheten att få göra det jag känner för, när jag vill och hur jag vill. Den här bubblan har inte spruckit än, den spricker på måndag. Jag har ångest inför det. Jag ser visserligen fram emot att få umgås med min fina familj och mina fantastiska flickor där hemma men det är förvånadsvärt jobbigt att slängas mellan två världar. Jag vet att jag kommer anpassa mig snabbt till Borlängelivet men det är ångestfyllt nu, om jag ska vara helt ärlig mot er. 
 
Sammanfattningsvis, jag är fruktansvärt trött men axlarna är inte längre lika tunga, jag känner mig väldigt tacksam och ett par centimeter längre. 
 
Tack livet för att du är så fint och tack till mig själv som valde att satsade på det här i höstas. 
 
Kommentarer
Postat av: Ellinor

Hej! Jag ska också läsa PA på LiU till hösten (hoppas jag iaf, svar på tisdag!!) Kände du att det var extremsvårt första året? Är så rädd att jag har glömt pluggteknik helt efter 4 års jobbande och resor.

Tänkte även kolla om du har kurslitteratur som du vill bli av med? :)

Svar: Hej Ellinor!Vad kul att du ska börja plugga PA!
Det är svårt för mig att säga om det är svårt eller inte, det är självklart individuellt. Jag kan bara svara utifrån mina erfarenheter. Jag har alltid haft rätt lätt för mig i skolan men sedan jag började på universitetet har jag fått kämpa lite mer. Det jag har tyckt varit svårt är dels att hitta en teknik för att läsa mycket litteratur, att skriva tentor och duggor som är helt nya examinationsformer än vad jag var van med sedan gymnasiet samt att vara disciplinerad och göra det man ska i tid. Men man är bra på olika saker, exempelvis har jag istället inte alls haft några problem med allt grupparbete som vi gör mycket av på PA-programmet. Det jag dock kan säga är att man lär sig med tiden vad som krävs av en och hur man ska plugga. Du kommer komma in i det tids nog. Du kommer även ha en massa härliga faddrar att fråga om pluggtips (jag är en av dom!) så det här kommer lösa sig ska du se!

Vad gäller kurslitteratur så köpte vi alla böcker till den första kursen på nätet, sedan blev majoriteten av oss tilldelade en varsin bokfadder som vi kan köpa litteratur av under årens gång! Jättepraktiskt. Jag skulle tro att ni också kommer få det.

Håller tummarna för dig att du kommer in så ses vi förhoppningsvis i augusti! :)
Emma Emanuelsson

2016-07-07 @ 17:41:40
URL: http://ellinorfagerholm.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback