Sommaren har börjat

Hej på er!
 
Sommaren har dragit igång på riktigt och ungefär såhär har mitt fotoalbum på mobilen sett ut den senaste tiden. Det har varit Furuvik, Astrid Lindgrens Värld, promenader, årets första dopp, utsiktstorn och läsning på altanen. Utöver detta somriga kollage så har jag tillbringat ynka två dagar på Förlagssystem (imorgon väntar en tredje), jag är i full gång med att plöja Shameless och senaste säsongen av Orange Is The New Black. Jag sover 10 timmar per natt, tar en dag i taget och dricker en himla massa smoothie.
 
Livet är inte mer spännande än så, men nu vet ni.
 
 
 

När bubblorna spricker

Klockan 8 imorse satt jag i Vallfarten och skrev dugga, trött nå så djävulskt. Jag satte den jäveln och gick ur salen alldeles bubblig av lycka. Vi for tillsammans ett gäng och åt glass och firade att första året på PA-programmet var avklarat och att vi har ett sommarlov framför fötterna på oss.
 
I eftermiddag har jag gråtit.
 
Jag vill förklara min känsla just nu för er i tre bubblor, vi tar dom i storleksordning.
 
Den första bubblan skapades för en vecka sedan. Det är en speciell känsla att skriva tenta eller dugga. Eller att över huvud taget ha någon sorts examination man behöver lägga fokus på i minst en veckas tid. Man pluggar, är nervös, pluggar lite till, funderar hur fan det ska gå, har ångest, sover dåligt och tycker att livet i allmänhet är mindre roligt. När examinationen är avklarad så spricker bubblan, oavsett hur det gick. Jag har sovit vrålkasst hela veckan, är slut som människa men så himla lättad över att det är avklarat och godkänt.
 
Den andra bubblan skapades för ett år sen. Då började jag Personal- och Arbetsvetenskapsprogrammet på LiU. Det har varit svårt, jag har skrivit både omtentor och omduggor, jag har läst sanslöst mycket kurslitteratur och mindmapat upp flera block. Men här står jag idag, klar med mitt första år och godkänd i samtliga kurser. Jag är stolt över mig själv. 
 
Den tredje och sista bubblan skapades också för ett år sedan. I den bubblan finns campus, min klass, mitt fina rum på Vallavägen, min fantastiska extrafamilj i korridoren och möjligheten att få göra det jag känner för, när jag vill och hur jag vill. Den här bubblan har inte spruckit än, den spricker på måndag. Jag har ångest inför det. Jag ser visserligen fram emot att få umgås med min fina familj och mina fantastiska flickor där hemma men det är förvånadsvärt jobbigt att slängas mellan två världar. Jag vet att jag kommer anpassa mig snabbt till Borlängelivet men det är ångestfyllt nu, om jag ska vara helt ärlig mot er. 
 
Sammanfattningsvis, jag är fruktansvärt trött men axlarna är inte längre lika tunga, jag känner mig väldigt tacksam och ett par centimeter längre. 
 
Tack livet för att du är så fint och tack till mig själv som valde att satsade på det här i höstas. 
 

När livet får magen att pirra

 
Hej!
 
Livet här i Linköping har känts så himla fint på slutet. Kanske kan det bero på att vädergudarna har bjudit på sol och att livet har bjudit på fint sällskap, mycket alkohol och god mat. Men det är bara en vild gissning.
 
Idag for några av oss i korridoren till Smultronstället i Söderköping och åt stora mängder glass. Igår dukade vi upp till en fantastisk grillmiddag och drack cider på uteplatsen tills det blev för kallt. I fredags hängde vi på uteplatsen i solen och drack goda drinkar innan vi skådade Linda Bengtzing på scen. I torsdags var vi några tjejer som drog till vårt Kårhus efter skolan för att äta hamburgare, dricka ett par glas vin och spela quiz. I onsdags drog vi en spontanare och kutade in på Systemet innan stängning innan vi delade en box rosé på uteplatsen i solen. I onsdags så fick jag och mina flickor i Valberedningen hämta ut våra efterlängtade tröjor. Förra helgen hade jag finbesök av mamma, pappa och mormor. Jag visade mormor campus, bjöd på middag här i korridoren, tog en tur på stan, åt italienskt och drack vin. Det var fint. 
 
Som ni hör lever jag loppan för tillfället och jag försöker njuta av detta till fullo innan jag lämnar Linkan för sommaren och så även min fantastiska lilla korridorsfamilj och fina klass. Tyvärr är pluggmotivationen på botten och jag har till veckan en sista redovisning och en dugga att skriva innan jag är fri för denna termin. 
 
Hoppas att ni mår lika bra som mig, var rädda om er så hörs och ses vi snart. ♥