Mina första veckor på universitetet

Hörrni!
 
Jag har nu gått 7 veckor på universitet och jag har ännu inte berättat för er hur det är.
 
Jag läser som tidigare nämnt Personal- och Arbetsvetenskap (PA) på Linköpings Universitet (LiU).
 
Onsdagen den 12e augusti, kl 10.00 hade vi upprop i sal I101. Där efter följde 2,5 veckas nollning (Nolle-P). Vi blev indelade i nollegrupper och blev tilldelad en huvudfadder samt ett x antal andra faddrar, dvs andraårsstudenter som lägger 2,5 vecka av sitt sommarlov på att ta hand om oss (nollan) och introducera oss för studentlivet. 
 
Under vårt Nolle-P hann vi med djävulskt mycket. Det var föreläsningar, dagsaktiviteter och kvällsaktiviteter där en dag på 24h upplevdes som 48. Första dagen bestod av upprop, lunch, campusvandring följt av tacokväll hos vår huvudfadder där vi bland annat tillverkade våra kära nolleskyltar som skulle bäras varenda minut under hela Nolle-P. 
 
Där efter rullade schemat för Nolle-P på i full fart. Vi var iväg på läger i två dagar där vi tävlade, skrev gyckel och hade vår första fulsittning. Vi har introducerats för samtliga studenthak om kvällarna. Vi har haft bio-mys tillsammans, haft flertalet tävlingar oss nollegrupper emellan, haft midsommarsittning, gått på oktoberfest i augusti och avslutat det hela storslaget med finsittning där överraskning efter överraskning väntade (denna kväll hamnar för övrigt på min top 5-lista över bästa utekvällarna i mitt liv). 
 
När 2,5 veckas Nolle-P var över hade både underkläderna och matlådorna tagit slut och det var plötsligt dags att ta tag i livet igen. Under Nolle-P lever man i en bubbla där faddrarna bara säger åt en vart och när man ska befinna sig på en plats, man lär känna en massa nya människor, känner sig som ett barn på nytt som behöver smsa nykterfaddrarna när man kommer hem om kvällarna, etc. Det blir tomt när den perioden är över, man ljuger om man säger annat. 
 
På PA-programmet så arbetar vi väldigt, väldigt mycket i grupp. Därför blir vi, i början på varje termin, tilldelade en arbetsgrupp. Jag tillhör grupp 3 denna termin, vi är 7 personer som ska göra samtliga grupparbeten tillsammans under höstterminen. Vi började i alla fall att läsa en kurs som handlade om vad personalvetare som yrke innebär, detta är en kurs som dom har delat upp så vi läser andra delen på kursen det sista vi gör på vårterminen nästa år. Vi gjorde 2 grupparbeten under kursen och avslutade den med en individuell dugga (kan liknas vid en sittande tipspromenad med kryssfrågor och kortsvarsfrågor) innan vi började en metodkurs på 7,5hp. Riktigt jävla tråkig kurs där vi har arbetat med 4 olika teman, ett per vecka. Varje fredag har vi haft ett examinerande seminarium på varje, enskilt tema och allting skriver vi en induviduell dugga på nu på fredag. Sedan är denna kurs äntligen över och vi börjar istället med något roligare, psykologi!
 
 

Hur är livet i korridor?

Att ha lagt sig för kvällen för att sova och korregrannen frågar om man vill komma över och hänga. Jag kilar över och vi sörplar whiskey och lyssnar på disneymusik. ♥
 
När två korregrannar knackar på dörren en tisdagskväll och frågar om man vill dricka vin och äta chips. ♥
 
 
När jag började söka bostäder i Linköping så var jag fast besluten om att jag aldrig skulle bo i korridor. Jag ville ha något eget. Med tiden så förstod jag att mina köpoäng inte räckte till och jag fick därför prioritera om. Jag bestämde mig för att prioritera ett bra område framför en egen lägenhet. 
 
Det finns många fördelar med korridor. Dels rent ekonomiskt, studentkorridor hos Studentbostäder är det billigaste alternativet även fast hyran är hög jämfört med lägenheter i andra städer eller hos andra hyresvärdar. Jag betalar strax över 3 000kr för mitt rum. 
 
Korridor är även ett bra första steg när man flyttar hemifrån. Det är tufft att flytta helt själv till en ny stad där man inte känner någon och dessutom bo helt själv när man är van vid att alltid ha någon i närheten. Jag är så himla tacksam för att jag har människor att prata med varje dag, människor som frågar mig hur min dag har varit och hur jag mår. Det betyder mycket mer än jag hade väntat mig.
 
Att bo i korridor ger en dessutom chansen att hitta vänner utanför sin klass. Jag känner mig inte helt hemma i min klass än men känner att jag har kommit mycket längre i min korridor med vänskap och trivsel. Det är skönt att åtminstone ha en plats som känns trygg och som man faktiskt längtar hem till.
 
Korridorslivet innebär dessutom mindre städning i och med att man är 7-8 personer som delar på ansvaret. Vi är 7 personer i vår korridor och har ett huvudansvar var 7:e vecka. Detta innebär att man håller lite extra koll på sopor och bänkytor samt att man städar (dammsuger, torkar golv, bänkytor etc) i slutet på veckan samt fixar söndagsfika. Jag menar, var 7:e vecka, det är rätt överkomligt. 
 
Sen vet jag mycket väl att korridorslivet är en chansning. Det är sådana skillnader mellan korridor och korridor och jag vet att jag lyckades hamna i en bra en. Detta beror helt på vilka människor man hamnar med samt hur skicket på korridoren och köket är. Tipset från mig är att kolla upp området innan man tar ett korridorsrum. Vissa korridorer har exempelvis mycket utbytesstudenter och inget illa menat mot dom, men vad jag har hört så kan det bli en del strul i och med kulturkrockar och det faktum att utbytesstudenter bara bor där tillfälligt en termin och därför inte är lika mån om att vårda korridoren och vänskapsrelationerna. Funderar man på korridorslivet så tycker jag absolut att det är värt en chansning, det är en erfarenhet, förhoppnigsvis en fin sådan.