Hur mycket är det värt att offra?

Nä ni, alla girlz där ute, det är dags att diskutera p-piller. Jag stod i valet och kvalet om jag skulle låta er läsa detta men jag hade gärna läst det hos någon annan blogg och när jag känner så, ja då delar jag med mig.
 
Sedan två år tillbaka har jag knaprat Cerazette som är ett minipiller utan östrogen. Cerazett skrivs ut till tjejer som har blodpropp i släkten och huvudsyftet med pillret är, som vi alla vet, att förhindra graviditet. Men dessa små piller är så mycket mer än så. P-piller öker riskerna för kvinnor att få bröstcancer. Bröstcancer upptäcks oftare hos kvinnor som knaprar p-piller än hos de kvinnor i samma ålder som inte gör det. P-piller ökar dessutom riskerna att få blodpropp. Förutom detta finns flertalet andra biverkningar, nestämdhet, viktökning, minskad sexlust, akne, illamående och bröstspänningar är exempel på biverkningar som kommer att påverka 1 av 10 kvinnor som äter Cerazette. 
 
Den senaste tiden har jag funderat otroligt mycket på dessa små piller. Hur mycket är det egentligen värt att offra för att kunna ha sex utan kondom? 
 
Det tog nästan ett år för min kropp att vänja sig med Cerazette. Humörsvängningar och oregelbundna blödningar var ledorden under mitt första år. Idag har jag så gott som ingen mens alls vilket jag alltid har tyckt varit en nackdel då mens för mig är ett tecken på att kroppen mår bra och fungerar som den ska. Men jag vet att många tycker att det är en stor fördel att slippa. Vad gäller de andra biverkningarna jag räknade upp så har jag nog lyckats pricka in samtliga förutom illamående. Under en period fick jag sådana bröstspänningar att jag knappt stod ut. Så fort bhn åkte av så värkte brösten helt sanslöst bara genom påverkan av sin egen tyngd. Det höll i sig en vecka ungefär och långt där efter var dom fortfarande otroligt känsliga för all sorts beröring.  
 
När jag var yngre, alltså innan jag började knapra p-piller, så kände jag känslor otroligt starkt. Jag kände lyckliga känslor och olyckliga känslor. Jag kunde känna lyckorus en vardagmorgon och jag kunde känna mig djupt ledsen över ett bråk med Anders. Idag känner jag ingenting. Visst, jag kan vara glad och skratta, jag kan vara ledsen och gråta men känslorna jag känner idag är inte djupa, de är inte ihållande och de rör mig inte speciellt mycket i ryggen. Mitt välmående ligger på samma våglängd hela tiden och det är så fruktansvärt tråkigt. Jag vill känna igen. Jag vill känna, "fyfan vad fantastiskt livet är" även fast jag har dåliga dagar. 
 
Jag kanske inte har möjligheten att känna lika mycket idag som jag kunde för 2-3 år sedan just för att jag har vuxit upp och blivit äldre. Det är skillnad på att vara 17 år jämfört med att vara 20. Men vet ni vad? Jag kommer aldrig få veta det förrän jag slutar proppa i mig piller vars biverkningar är personlighetsförändrande. Jag blir så ledsen av tanken på att jag, med handen på hjärtat, inte vet vem jag är idag utan dessa små piller. Jag vet vem jag var innan jag började äta p-piller men jag vet inte hur jag har utvecklats under åren. Jag vet inte vem jag är på riktigt förrän jag slutar förstöra min kropp med hormonpreparat. 
 
Jag blir så fruktansvärt frustrerad på att vi inte har kommit längre inom detta område idag, 2015. När unga tjejer börjar bli sexuellt aktiva eller skaffar sin första partner så är det en självklarhet att skaffa p-piller, ingen part ser någon annan lösning. Killarna säger, "det är som att äta godis med papper på" och utan att blinka går tjejerna till ungdomsmottagningen, slänger upp benen i en gynekologstol, svara på ett par frågor för att sedan betala ett par hundralappar i kassan på Apoteket. Där efter väntar en resa som ingen vet hur den kommer gå. För när jag, 10 år senare får antingen bröstcancer eller propp på grund av mitt preventivmedel, hur värt var det egentligen att låta honom få käka sitt jäkla godis utan papper? En kondom är ingenting i jämförelse med det flertalet kvinnor får lov att utstå på grund av sina preventivmedel.
 
Jag känner mig så himla trött på att experimentera med min kropp. Jag finner inte någon anledning till att svälja detta lilla piller varje morgon om det ändå inte får mig att må bra. Och med handen på hjärtat, inget sex i världen är mer värt än att få må bra i sig själv. Imorse lät jag min karta Cerazette ligga orörd i badrumsskåpet och det är med spänning jag väntar på att få se vad som kommer ske. 
 
Kom ihåg tjejer, ni har alltid rätten att bestämma över er egen kropp. Den dag ni träffar en kille i ert liv som inte ger er den rätten, be honom dra åt helvetet och hälsa från mig.
 
Tack.
 
 
Kommentarer
Postat av: Amanda

Bra skrivet Emsi!! Har de senaste veckorna också funderat starkt på att sluta. Har mått som ett rövhål och tror detta är en ganska stor anledning.. Men jag vill inte vara utan, funderar på spiral men är för feg för att sätta in någon haha... Känner iallafall exakt samma som dig, brukar tänka på nian när du kunde bli så arg över att jag va så överglad, har inte känt så på över 2,5 år nu..... :( borde komma något som både skyddar graviditet och som inte "påverkar" kroppen så pass starkt.

Svar: Känner likadant här, klart det känns tryggt och skönt att ha något men jag är också för feg för att sätta in spiral. Vill testa utan ett tag och så kanske det blir spiral längre fram i framtiden! Det känns liksom som att min kropp på nytt har reagerat på dom bara det senaste halvåret och massa nya biverkningar har bubblat upp så nä, nu tänker jag testa utan! Så himla tråkigt att det inte fungerar som man önskar ...
Emma Emanuelsson

2015-01-21 @ 06:23:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback