Det kan bli roligt

Jag har tagit det här året ledigt från skolan för att på något sätt lyckas finna inspiration och motivation till att fortsätta utbilda mig. Min motivation har legat på botten och skramlat under en himla lång tid nu men jag antar att det är okej efter att ha lagt ner så mycket av mig själv i skolan under 12 års tid.
 
Under hösten har ångest varit ledordet. Jag vill inte ens prata om utbildningar, skolor och framtida flytt. När någon släkting nyfiket har frågat mig vad jag ska göra till hösten har jag bara sagt att, "jag vill inte prata om det". Det ligger så fruktansvärt mycket ångest i detta att jag inte riktigt vet vart jag ska göra av mig själv. Vad ångesten grundar sig i från början kan jag tyvärr inte svara på. Men jag antar att det handlar om att vidare studier i en annan stad är något främmande och svårt. Jag vet att jag kommer behöva kliva ur min comfort zone rejält när jag börjar universitetet och bara det i sig är fruktansvärt ångestladdat för mig. 
 
Under höstens gång har många tankar hunnit passera och jag har nått ett nytt stadie. Tanken "det kan bli roligt" har börjat etsa sig fast på näthinnan. Jag är ännu inte framme vid tanken "det kommer bli roligt" vilket antagligen kommer ta väldigt lång tid, men jag känner mig tillfreds med tanken på att det faktiskt kan bli roligt, kanske.
 
Det var här om dagen när jag skulle hjälpa Anders plugga inför ett prov han behövde göra på jobbet gällande hygien som jag bara, utan problem, ryckte åt mig pärmen med information, började skapa en förståelse för textens innehåll och började formulera och skriva ner instuderingsfrågor åt honom. Jag vet så väl att jag ta mig fan är född för att plugga halva mitt liv, det är liksom det jag är bra på. Även fast jag vet att universitetsstudier är mycket svårare än de på gymnasienivå så förstår jag inte varför jag tvivlar på mig själv. Jag har hittills i mitt liv klarat av skolan utan problem (nå ja, matte, engelska och idrott var i princip bara problematiskt) och alltid haft höga betyg. Det finns liksom ingenting som talar för att jag inte skulle klara av en examen på universitet, förutom mina egna hjärnspöken. 
 
Det som driver mig för tillfället är tanken på en egen lägenhet. Tanken på att få inreda och skapa ett eget hem som bara är mitt. Ett hem där jag själv får bestämma vilken mat som ska lagas, vilket porslin maten ska serveras på och vilken tapet väggarna ska prydas med. Den tanken är så himla fantastisk och jag längtar mer och mer för var dag som går. Jag vill inte läsa programbeskrivningar på olika universitets hemsidor eller läsa de broschyrer som har legat orörda på mitt skrivbord sedan SACO-mässan i trean. Jag vill bara leta inredningsprylar på nätet och titta på porslin i butiker, för det är det enda som kan få mig att känna, "det kan bli roligt"
 
Kommentarer
Postat av: Ebba

Klart du klarar av universitetet, det gör till och med jag trots att jag borde ha tagit ett sabbatsår. Göteborg skulle passa dig utmärkt tror jag, helt ärligt :)

Svar: Jag är redan inställd på Linköping, Göteborg hade varit roligt men jag har ingen chans till bostad där. Vi får se hur det slutar, jag tror bara att jag måste ta första klivet för att det ska kännas bra! :)
Emma Emanuelsson

2015-01-16 @ 10:29:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback