Som mamma vill jag bli Emma 2.0

Jag satt på en föreläsning förra veckan där föreläsaren talade om att människan får upp bilder i huvudet när vi hör ett ord. Han bad oss att tänka på en chef var på han frågade hur många av oss som såg en manlig chef i huvudet. Jag räckte upp handen. Han bad oss sedan att tänka på en läkare och ställde ännu en gång samma fråga. Jag räckte upp handen igen. Jag svor högt på grund av besvikelsen på mig själv. Det här handlar inte om att jag inte tror eller tycker att kvinnor ska bli chefer och läkare, jag om någon, som av stor sannolikhet kommer att arbeta som chef själv senare i livet med tanke på min utbildning, uppmuntrar gärna kvinnor att slå sig in på mansdominerade yrkesområden. Det som snarare gör mig besviken är att sådana här saker sitter så ingrodda i oss att det är svårt för oss att bryta mönster. För sedan frågade föreläsaren oss hur en alkoholist såg ut. I mitt huvud dök ännu en man upp, dock en ovårdad sådan som spenderar de flesta nätter ute i kylan. Får jag tiden att fundera på det här så förstår ju även jag att de hemlösa, ofta alkoholpåverkade på stan utgör en väldigt liten procent av all alkoholism vi har i samhället och att en stereotypisk alkoholist antagligen är någon som varje kväll tar ett par glas vin för att orka med den tråkiga vardagen. Det här är bara ingrodda föreställningar som väldigt sent släpper taget om oss, även fast vi vet att de är felaktiga. 
 
Jag tänker ganska mycket på vem jag vill bli som mamma till mina framtida barn. Det låter kanske konstigt i mångas öron men klyshigt nog så är mitt mål och min mening med livet att få ge kärlek till ett nytt liv. Om det nu är mitt huvudsyfte med livet så vill jag givetvis göra det jävligt bra. Jag har haft en fantastisk uppväxt själv med kärlek i överflöd, det är något jag vill föra vidare. Dock kommer mina framtida barn växa upp i en annan värld än den jag växte upp i. På dagis gick jag i princip bara med blonda, blåögda barn. Några sociala medier fanns inte under min skolgång utan det var fotboll på rasterna, lappar som skickades under lektionstid och sms på fritiden. Den stereotypiska familjen bestod av mamma, pappa och 2-3 biologiska barn, tyvärr var föräldrarna ofta skilda. När jag gick till butiken så satt det ingen utanför och hejade på mig. Det fanns inget parti i riksdagen som dolt förespråkade rasism och feminism var inget som vi talade om. När jag var barn behövde inte mina föräldrar prata med mig om vissa saker för det var inte aktuellt för oss då. Vi lever dock i en föränderlig värld och vi måste förändras med den. 
 
Som mamma vill jag lära mina barn att människan bara är människa, som Penny Schulman hade sagt, alla är vi choklad bara det att vissa är vit choklad, andra mjölkchoklad och några mörk choklad. Jag vill lära mina barn att man hejar på alla som hejar på en, även fast personen i fråga sitter utanför ICA med en pappersmugg framför sig. Jag vill att mina barn ska ta lärdom av det mångkulturella samhälle de förhoppningsvis får växa upp i. Jag minns inte mycket från religionslektionerna i skolan men möter jag exempelvis en muslim idag som berättar att hen inte firar jul, ja då suger jag i mig kunskapen som en svamp och ställer följdfrågor (nyligen upplevd erfarenhet). Jag vill lära mina barn att man behandlar varandra med respekt och att man aldrig brukar våld mot någon, hur arg man än är. Jag vill lära mina barn att det inte ska vara någon skillnad på att vara född till man eller kvinna. Jag vill lära mina barn att stå upp för sig själva, följa sina drömmar och aldrig låta sig bli nedtryckta. Jag vill lära mina barn att det är okej att älska vem man vill och att man aldrig ska skämmas för det. Jag vill lära mina barn att religion inte är något man behöver vara överens om, bara respektera. 
 
Det känns fint att tänka på att barn är som oskrivna blad och veta att jag som förälder kommer ha väldigt mycket inflytande över vad som kommer skrivas på dessa blad. Inte bara fina minnen utan även sunda värderingar och åsikter. När mina barn är 20år gamla och sitter på föreläsning på något av Sveriges universitet och föreläsaren frågar hur en chef ser ut, då vill jag att det ska sitta i ryggmärgen på dom att chefer kan se ut hur fan som helst, inte bara för att jag har lärt dom det, utan även för att det är så dom själva har upplevt det. 
 
Jag är, nästan, helt övertygad om att mina barn på många sätt kommer växa upp i en bättre värld än mig. 
 
 
PS. jag rekommenderar samtliga att titta på "Absolut Svensk" på svt play. 
 

Julinspirerad dryck

I fredags kom min fantastiska mamma hit. Den senaste tiden har jag längtat hem till min familj, antagligen för att jag är otroligt trött på vår kurs och för att terminens första skrivsalstenta närmar sig med stormsteg. I fredags så bjöd jag mamma och storebror på Pulled Pork här i korridoren innan jag och mamma gick och såg en julfilm på bio. Igår besökte vi julmarknaden i gamla Linköping där jag fick den fina burken med ett pulver att göra varm choklad med. Det är riven mörk choklad, kakao, kardemumma och kanel, ska bli spännande att prova! Vi drog oss senare in mot centrum där vi gick i lite butiker, handlade julklappar och fikade. I tebutiken i stan hittade jag på ett glöggte jag inte kunde låta stå kvar. Igår kväll gick vi ut och åt goda hamburgare på restaurang tillsammans med Daniel.
 
Jag har nyss vinkat av mamma, slagit in årets första julklappar och nu börjar veckans tentaplugg. På fredag väntar tenta, wish me luck.