Att ha akne & ett totalt ointresse för smink

 
Ovanstående bilder är tagna under vintern 2010-2011 då min akne var som värst. När jag hittade på dessa bilder så blev jag själv chokad då jag inte har något minne av att det var så pass illa. Man lyckas uppenbarligen förtränga och försköna med tiden. 
 
Jag började sminka mig hösten 2011, det år jag började gymnasiet, vilket innebar att ge fransar och bryn lite färg, inte mer än så. Tjejer i min närhet började köpa Snobben-smink från H&M i mellanstadiet och de kladdade med mascaror och skrikrosa ögonskuggor. Under högstadiet var det vita läppar och foundationränder som gällde. Snebena var ett faktum och tuppering ett måste. Jag nappade inte på mer än att ändra min mittbena till snebena. Istället tyckte jag att det där med smink verkade jobbigt och svårt. Ingen i min ålder lyckades med sitt smink och jag ville inte vara en av dom, därför var det vettigast att låta bli. 
 
Mitt totala ointresse för smink medförde en himla massa bra saker. Varenda människa jag mötte var fullt medveten om hur jag såg ut. Trots att jag vägrade täcka och dölja så fanns det, och finns fortfarande, inte en enda människa i min omgivning som någonsin kommenterat min hy. Förutom de tre tjejerna i klassen över mig som skrev anonyma kommentarer på Bilddagboken, dock sa det mer om dom själva än om mig. Jag vet inte om jag bara har haft tur med tanke på hur dagens grundskoleelever hänger ut varandra på sociala medier hej vilt. Jag tolkade i alla fall andra människors ointresse för mina röda prickar i ansiktet som att det verkligen var något oviktigt. Om ingen annan brydde sig, då kände inte jag heller att jag behövde bry mig.
 
Jag kan inte sitta här och skriva att jag har trivts i min akne och att den aldrig har rört mig i ryggen. Jag har självklart varit arg, besviken och tålamodet har satts på prov. Läkare pratade om år medan jag pratade om veckor. Det finns inget mer frustrerande än att se något i spegeln som man inte vill se och samtidigt inte kunna göra något åt det. Jag besökte hudläkare och testade alla sorters metoder för att bli av med skiten men det enda som hände var att min hy blev torr och huvudkudden i sängen blektes av alla starka krämer. Det enda som fungerade var tid och acceptans. Jag fick lov att acceptera hur jag såg ut, acceptera situationen och helt enkelt vänta. 
 
Jag ger det fortfarande tid. Såhär 4 år efter att dessa bilder är tagna så väntar jag fortfarande. Jag har fortfarande kvar röda ärr på kinderna och hyn är gropig. Mina ärr kommer aldrig att försvinna, dom kommer att blekna men dom kommer alltid att finnas där. Där emot vet jag att dessa år bidrog så oftantligt mycket till min egen självkänsla och jag imponeras av mig själv som stod ut och accepterade mig själv för den jag var.
 
Idag, 2014, har jag funnit ett väldigt stort intresse för smink. Jag har lyckats samla på mig en del kunskap och jag har testat mig fram. Idag sminkar jag mig för att jag tycker att själva sminkandet är roligt och jag får utlopp för min kreativitet. Jag sminkar mig inte för att jag känner att jag behöver det. Jag har aldrig någonsin stått framför spegeln och tänkt för mig själv att, "usch, såhär kan jag inte gå ut" för att sedan kleta in ansiktet i diverse sminkprodukter. Jag sminkar mig aldrig för en hel dag hemma, för ett besök på ICA eller för att träffa min pojkvän. För mig känns det viktigt att ha en sund relation till smink och jag vill aldrig känna att jag behöver sminka mig för att något i mitt ansikte inte ser bra ut. Istället upplever jag själva sminkandet som den bästa stunden på hela morgonen just för att det ger mig chansen att slappna av och vara kreativ med något jag tycker är roligt. 
 
Jag önskar så djupt att smink inte användes av tjejer i så låg ålder som det görs idag. Jag önskar att smink slutade användas som ett sätt att lura sig själv och andra. Att smink slutade vara ett destruktivt beteende för så många människor. Jag önskar att människor istället accepterade och respekterade sig själva för vad de är och förstår att det är såhär vi ser ut. 
 
Kommentarer
Postat av: Ebba

<3

2014-11-08 @ 12:54:08
Postat av: Ebba

<3

Svar: <3
Emma Emanuelsson

2014-11-08 @ 12:54:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback