Det ena värre än det andra

Dansgolvet på Etage. Tillsammans med mina fantastiska vänner står jag och dansar. Plötsligt känner jag ett par händer smyga sig in intill min midja som håller mig hårt. Jag känner hur någon trycker sig mot mig och försöker dansa med i mina steg. Jag försöker, på ett fint sätt, slingra mig ur personens grepp då jag inte är intresserad men ändå vill fortsätta dansa med mina vänner. Greppet släpper inte och jag känner att jag inte längre kan försöka vara en artig flicka. Jag bestämmer mig för att ta sats ur hans grepp för att rusa ut genom ett dansande Etage. 
 
Dansgolvet på Liljan. Jag är själv, jag har gått dit tillsammans med min pojkvän men för tillfället är jag ensam. Jag är påväg ut från dansgolvet då en kille går förbi mig. Han ler stort, har ögonkontakt med mig och liksom släpar sin arm efter sig. När han går förbi låter han sin hand svepa över mina bröst, fortfarande med blicken i mina ögon, tills jag slår bort hans arm och han vandrar vidare, helt oberörd.
 
Publikhavet framför Hoffmaestro i ett midsommarfirande Leksand. Även denna gång är jag ensam, mina vänner har gått iväg för att besöka toaletten och jag har bestämt mig för att tränga in mig bland lite folk för att dansa. Jag står och hoppar, dansar och sjunger med i låtarna när någon plötsligt attackerar mig bakifrån. En person tar ett så hårt grepp om min midja samtdigt som jag känner hur en hand ivrigt börjar ta på hela min kropp. Jag försöker för kung och fosterland trycka bort hans armar som bestämt håller i mig och samtidigt vandrar över alla kroppsdelar som hinns med. En tid som känns som en evighet för mig, varade säkerligen bara ett par få sekunder. Men jag spjärnar emot allt för länge innan jag tar sats och trycker hans armar bakåt och snabbt springer där ifrån genom ett publikhav som "inte har sett någonting".
 
Jag berättar det här för er just för att jag har tröttnat. Jag har tröttnat på att vara rädd, jag har tröttnat på att känna mig smutsig, jag har tröttnat på att aldrig få dansa ifred på ett dansgolv, jag har tröttnat på att folk tror att jag råkar vara något jävla buffébord där man får ta för sig hur man vill. Så fort jag känner hur den där handen smyger sig in vid min midja så fryser hela min kropp till is. I det tillfället vet jag att jag har en person bakom mig som antagligen både är längre och starkare än mig. Jag vet att jag har en person bakom mig som söker fysisk kontakt med mig samtidigt som jag bara är inställd på att fly. Den kombinationen får det att ila i kroppen på en.
 
För jag ska berätta en sak för er, jag vill spy på alla killar som tror sig vara flörtiga och sexiga på dansgolven när de smyger upp bakom en för att lägga sin hand på ens midja och trycka deras skrev mot ens röv. Jag råkar tycka att det är det osmakligaste sättet att ragga på. Fysisk kontakt ska ske vid samtycke, det spelar ingen roll om det bara är en hand på en midja eller ett fylleligg. Jag förstår inte hur människor ens kan ha ett sådant självförtroende att de på riktigt tror att jag vill att de ska ta på min kropp utan att vi har pratat eller ens bytt en blick. 
 
Det är få gånger man känner sig så jävla liten och rädd som när man har ett par starka mansarmar runt sin midja som man inte vill ha där. Kom ihåg det killar, snälla kom ihåg det.
 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback