fin början på lovet

Jag börjar lovet bra med Subway och kokos&apelsin muffins som smälter i munnen. Pappa räddar mitt liv då han räddar livet på datorn min och ikväll, ja ikväll väntar alkohol och fina människor. Livet leker.


jag är bra

Jag känner hur jag blir flera kilo lättare när jag sakt men säkert bockar av matteinlämningar, kursval, sam-redovisningar, NO-inlämningar, matteprojekt, dansuppvisning och spanska på to-do-listan innan lovet. Det här lovet ska jag göra allt i min makt för att må så bra som möjligt. För jag är så jävla värd, så fruktansvärt jävla värd det här lovet.

Jag ska gå med huvudet högt, ha ett leende på läpparna och säga till mig själv, "fyfan vad bra du är".

snacka skit?

Med handen på hjärtat, jag älskar å snacka skit om människor jag inte tycker om, precis som näst intill alla andra människor på jorden. Det som skiljer mig från många andra, är att jag istället aldrig snackar skit om människor med folk jag inte kan lita på. Med andra ord finns det två människor i min omgivning jag snackar strunt med. Just för att jag vet att Allt jag någonsin kommer säga till dessa flickor, kommer stanna där. 

Bland det vidrigaste jag vet är när folk jag knappt känner börjar snacka skit om folk med mig. Jag kan säga att dessa människor då sjunker nå fruktansvärt i mina ögon på ett par få sekunder. Vad är grejen med att försöka sprida vidare negativa egenskaper hos andra människor? Har ni aldrig tänkt på att det kanske är ditt eget fel att du tycker som du gör om personen i fråga? Aldrig tänkt på att det ofta är du själv som är anledningen till att andra beter sig mot dig som dom gör? Bara för att personen i fråga inte tycker om dig, betyder det inte att han kommer tycka illa om mig. Eller bara för att du inte tycker om personen kan det faktiskt hända att jag gör det. För det är just det det handlar om. 

Jag älskar å lyssna på skvaller, höra folk snacka skit om andra. Men, jag lyssnar inte på skiten. Försök inte framställa en annan person negativt framför mig. Försök inte få mig att tycka illa om någon annan. Försök inte få mig att tro att någon är sämre än jag själv tror och upplever det som. Det äcklar mig. Jag bildar min egen uppfattning om människor och vägrar låta någon annan få mig att tycka annorlunda. Jag tycker skitsnack säger mer om personen som snackar än den snacket handlar om. Kom igen, vad har man för självkänsla om man måste försöka få "kompisar" att verka sämre än dom är? Behandlar man folk med respekt får man förhoppningsvis detsamma tillbaka. 

Det jag säger till andra än mina bästa vänner är saker jag kan stå för till 100%. Kan ju erkänna att man ofta svävar ut när man är mitt uppe i sin "slänga-skit-på-andra-dipp" när man väl är igång där i soffan tillsammans med mina två finaste. Det jag säger till andra kompisar kommer alltid vara sådant jag står för och mycket väl skulle kunna säga till personen i fråga själv. 

Sluta upp med att vräka ur er saker ni inte står för. Ge fan i att döma folk för vad andra säger. Lägg ner det där med att försöka framställa andra som dåliga.

Du kommer aldrig få höra att jag spridit något vidare, du kommer aldrig ha hört det från mig. Det jag hör, ja, det stannar här. Och försök inte ens framställa någon annan som dålig. För då är det du som är dålig.


pojkar med pms

Alltså jisses, den som säger att tjejer har större pms-besvär än killar ljuger så jävla hårt.

känsliga läsare varnas

Jag vill dricka så pass mycket Explorer Vodka att jag inte ens vet vart jag befinner mig. Jag vill ha noll koll, känna mig fri, vara glad och skita i allt som tynger ner mig. 

Idag suger mitt liv och jag mår röv.

soltorgsfest



Ikväll fuckar vi ur. Ikväll är vi glada. Ikväll skiter vi i allt vad juridikprov heter.
Ikväll KÖR VI!
 

svag

En morgon förra veckan var jag svag. Det var tår efter tår som rann ner för kinderna där på bussen. Plötsligt blev minnen, saknad och sorg så otroligt stor, så påtaglig. Det blev helt plötsligt för mycket och dom saltsmakande tårarna rann över.

Det är när jag sedan går genom stan, gömmer mitt ansikte i halsduken så gott jag kan och samtidigt sänker blicken ner i backen som jag börjar undra. Där gick jag, ovetandes om jag hade rödsprängda ögon och våta ögonfransar, rödflammig hy och glansiga ögon. Tänk om någon skulle se, se att jag för en liten liten stund sedan torkade tårar på bussen. Att jag för endast ett par minuter sen var svag, saknade och tänkte. För man får inte gråta bland folk, man får inte visa att man är ledsen, att det gör ont inom en. Det gör andra obekväma.

Jag visar känslor på olika vis, vissa är dock mer accepterade bland folk än andra även fast dom för mig betyder samma sak. Att jag den morgonen i skolan var arg, lättirriterad och deppig betydde samma sak som tårarna på bussen. Dock satt jag inte i skolan och grät, utan jag uttryckte mina känslor i ilska istället, det är ju mer accepterat. Jag var i skolan lika svag som jag var på bussen påväg dit, men det var det ingen som märkte.

Vad är det med just tårar som gör folk så obekväma? Varför uppfattas man som ledsen och svag så fort man gråter? Är det inte en styrka att visa känslor? Är det inte bara förbannat modigt att visa vad man känner?

Jag tror inte på att man är stark när man håller allt inom sig och ingenting visar. Jag tror inte på att folk med känslor är svaga. Jag tror att man måste vara svag för att kunna vara stark. 

Men det är okej, det är okej att ibland vara svag. Det är okej att vara ledsen bland folk, det gäller bara att tillåta sig själv, tillåta sig själv att vara svag för att sedan bli stark. Vart ligger felet i att visa hur man mår? Vi alla är mänskliga, vi alla mår dåligt, till och med på bussen.

Jag vet, jag vet att det inte bara är jag.
Jag vet att dom man tror är starkast, också är svaga.
 

stå på er för i hela helvetet

Jösses, öppna käften och säg vad ni tycker.
Säg något om ni inte fattar. 

Jävla fjäsk-skola jag går bra. TÖNTAR hela högen.

// irriterad chey

a fucking pain in the ass

Veckan var varit minst sagt jobbig. Skolan är milt sagt en fucking pain in the ass och jag har lust att vika mig och säga "ge mig ett F". Jag bara väntar på den dag jag kommer ge upp. 

I fredags var det lilla julafton, jag mådde gött med både tacos, Hemmakvällsgodis och en 43" TV leverarad till dörren. Så jävla nice. Kvällen spenderade jag i Amandas soffa tillsammans med henne och gofika. Lördagen började jag med en god frukost där både äggröra och rostat bröd var inkluderat, tog mig en promenad med världens bästa hund, köpte mig finaste jävla långklänningen på kupolen för ett par hundralappar och var sedan nöjd resten av dan. Lördagskvällen tillbringade jag i soffan med en god jävla middag tillagad av mig själv samt med mina två favoritflickor och en kladdkaka.

Idag är en sådan dag då jag gör absolut ingenting. Kan beskriva den med pizza, dusch, hårinpackning, ansiktsmask & sömn.


wings

 

bjuder på värdelösa bilder

Denna vecka har jag fått mig ett till hål i örat, hållt ett engelska tal om havregrynsgröt, jag har frysit arslet av mig i pulkabacken, burit olikfärgade strumpor på gymmet och hängt på Hushagen. Jag har taggat till och gått på Hagafest, skrattat, spelat ölspel, tillbringat tid i badkaret, dansat och mått bra. Jag har dagen efter tagit smällarna i form av huvudvärk, törst, trötthet och extrem hunger. Jag har tryckt fet pizza på Casanova, käkat både godis och popcorn och sovit djupt i en tältsäng på Amandas golv. Jag har slötittat på Melodifestivalen, firat päronens 26-års dag med oxfilé och ätit gino i Ebbas kök.

Idag har jag beställt mig en 43" tv. Livet leker.

BE HAPPY AND SMILE

som om det inte fanns någon morgondag

Ikväll kör vi som om det inte fanns någon morgondag. Livet är en fest mina vänner och jag mår nå fruktansvärt bra! Ikväll väntar gofika, aka godricka, fina jävla människor och Flamingo!