behöver nog få i mig en skvätt

Jaha, då var det den sista april också, Valborg aka årets fyllefest. Årets mest överskattade dag enligt min åsikt, och när fyllenatten väl är här, ja då har jag inte ens lust att delta. Man skulle kunna göra det absolut bästa av denna dag med en jävla massa fina vänner, men det får tydligen bli en annan gång för jag käkar hämtmat från Max och förfestar med mig själv, Morgan, Make Up Store och en massa bra musik. Nu bär det av mot Säter så får vi se vad det blir av denna kväll.

Ta hand om er!

stark eller svag?

Jag blir ledsen när jag är svag. Inte alla gånger för att något gör mig ledsen, utan för att jag låter något komma mig nära. Jag blir ledsen över att jag är svag. 

Jag strävar, för varje dag som går, efter att bli en sådan som inte låter något påverka mitt välmående. Har jag en dålig dag, blir jag lack på fyllan, är jag sur och grinig, ja då vill jag inte att någon annan än mig själv ska vara anledningen till det. Förstår ni? Jag vill älska mig själv från topp till tå, inifrån och ut. Jag vill vara så pass stark psykiskt att ingen negativ energi kan nå mig och kanske önskar jag mest av allt, att kvällar som dessa, då man förstör hela sin hjärna med massa onödiga tankar, skulle utrotas helt. 

Jag vet att det är ganska orimliga mål när man är född känslomänniska, när man är känsligare än många andra och är som en levande beg-och-dalbana. Men som alla andra drömmar och mål i livet så behövs dom för att ha en anledning till att kämpa. 

Det känns bara lite jobbigt när man till sist insett att skit är det sista man tänker lyssna på och ta emot. Det känns lite jobbigt när man lärt sig att stå på sig och säga ifrån, men då bara få ännu mer skit kastad på sig, just för att man står rakryggad kvar. Jag är trött på att höra folk klaga på att jag är känslig. Jag trodde inte man var känslig bara för att man vägrar låta någon trycka ner en, jag trodde man var stark då. 

Han är fan lite som en Gud, en musikgud




fuck this shit .. eller?

Tror och hoppas att jag går igenom den värsta tiden under mitt lilla godisförbud dessa dagar, för fan vad jag har lust å skita i allt och istället trycka i mig både kladdkaka och Marabou. But hey, jag är en kämpe!

shut the fuck up people

Jag börjar bli så himmelens trött på denna ständiga diskussion om bilden media ger ut gällande kvinnan och dess kropp. Jag är så trött på dessa kommentarer så som "killar gillar att ha lite å ta i" för att försöka släta över hetsen, så trött på denna eviga diskussion om att media hetsar tjejer till ätstörningar och sänker deras självkänsla i botten, så trött på dom "naturligt smala" tjejerna som kommer med kommentarer som "men tänk på oss då" och så babblar dom på om att det är så synd om dom som blir tagna som "sjuka" bara för att vi har målat upp en bild av att alla smala människor numer har ätstörningar (eh, what?). Så trött på att vissa företag startar kampanjer i "protest" när klagomålen blivit för många och försöka leka duktiga, som om dom vore några jävla superhjältar bara för dom visar upp modeller i storlek 36 istället för 32. 

Fine, modellbranschen är ett fiasko för ja, det är fel att hetsa människor att gå ner i vikt eller förändra sitt utseende bara för att man ska passa in i någon sorts mall. Men vi alla har ändå förståelse för varför dom inte väljer att ha en 150 kilos modell i H&M-katalogen även fast alla nu plötsligt verka tycka att det borde vara så bara för att hela jorden plötsligt bestämt sig för att sätta sig på tvären och protestera, bara för att. 

Jag kan bara inte förstå varför vi har valt att dela upp oss människor i två lag, team tjock och team anorektiker. Fine, fetman ökar mer och mer för varje år världen över och ja, så gör även antalet människor med ätstörningar. Självklart borde det finnas en bakomliggande anledning till just varför men jag tror inte det är just media som är den största boven i dramat. Det är vi. Det är vi som dragit hela detta "media-fenomen" till det det är idag, det är vi som plötsligt delar in oss själva i två team, det är vi som hetsar varandra till träning, dieter och utseendefixering. Mycket möjligt kanske vi får allt ifrån media från början, men ingen har tvingat er att ta åt er.

Jag kan bara se på detta ur ett perspektiv, och det är mitt eget. Ja jag vet hur det är att känna ångest över allt ätbart och i panik vilja få ur sig det man precis svalt, jag vet hur det är att känna sig obekväm i sig själv, hur det är att bli kallad tjock och hur det är att ha en självkänsla liggandes och skramla på botten. Borde inte jag joina team tjock då och hata detta media babbel och posta bilder på bloggen av "kurviga kvinnor" och säga att "såhär ska en riktig kvinna se ut". Svar nej. Jag vill joina team hälsosam

Jag har storlek 38 på tröjor istället för 32. Jag har ingen kondition på elitnivå och än så länge tampas jag med 4&5kg hantlar på gymmet. Men, jag vet att jag kan klara av allt bara jag vill, jag älskar mat över allt annat och jag kan käka choklad en måndagseftermiddag om jag så känner för det. Jag kan, trots ett par kilo mer "än vad man borde ha när man är 170centimeter lång" känna mig vacker och gå med rak rygg genom stan. 

För vad är egentligen definitionen av ordet hälsosam? Det är inte hälsosamt att väga 150kg om man nu inte är muskelknutte och två meter lång. Det är inte hälsosamt att vara så pass underviktig att revbenen syns. Det är heller inte hälsosamt att enbart tänka negativa tankar om sig själv eller ha en sådan relation till mat att den ger en ångest istället för njutning. Definitionen av smal är inte detsamma som hälsosam, men man är heller inte ohälsosam så fort man är smal.

Dit jag vill komma är att skönhet till sist alltid kommer ligga i betraktarens ögon och bara för att någon inte är just din definition av skönhet ger det dig inte rätt till att klanka ner. Det är dina ord som gör ont, inte medias rubriker.

Bär med er att fokusera på lycka istället för utseendefixering, vi är ju faktiskt bara här en gång och DNA-lotteriet är omöjligt att vinna, ingen har ju lyckats hittills. Skapa er en rättvis bild av vad som är hälsosamt och förstå att det är en kombination av psyke och fysik. Låt ingen i detta universum trycka ner dig och få dig att känna dig otillräcklig, visa dig själv respekt och förstå att, om inte ens du själv kan tycka om dig, vem ska då göra det? Tjocka som smala, långa som korta, alla är vi vackra, bara det att vi inte tilltalar alla.

alla flickor

Fick jag lära alla flickor på denna planet en enda sak, skulle jag vilja att ni alla förstod erat värde.

en typisk fredagkväll ... eller?

Det här är vad jag gör ikväll. Jag provar nyinköpt smink, grimaserar framför kameran, knaprar nötter och försöker producera något till en svenskainlämning.


lär er people

Treat me with respect and I'll be by your side as long as you want. 

don't worry be happy

Började min härliga måndag ståendes i stan i 75 minuter, väntandes på en buss till Falun. När 254an väl kom, ja då åkte vi rakt åt helvete ut i skogen, fastnade, kaosade, krånglade och jag hann påbörja planeringen av min kommande begravning, for real. En busstur som vanligtvis inte ens tar tjugo minuter gick idag på en timme. Härligt skit!

Annars tänkte jag bara säga att efter att jag och Ebba haft kladdkakesöndag igår och tryckt i oss 2/3 av en hel kladdkaka, ja då spikade vi godisförbud i 1,5 månad istället! Det här ska bli spännande! Bye bye Marabou....

Justja, gett mig ut i Tumblr-världen har jag hunnit göra också! Ni hittar mig HÄÄÄR men ni bör ha överseende med att jag för tillfället känner mig lite vilsen där ute, men det tar sig nog!


men det är ju skiit bra William!



Denna pojk är lite utav ett geni. Kan inte låta bli och skratta och tänka tillbaka på allas vårat underbara Gylle (eh...). Skulle kunna diskutera detta i oändlighet men jag slutar här, ler lite för mig själv och skrattar en smula. Klockrent så att säga!

chokladbollar



Det här är vad jag gör ikväll. Trycker chokladbollar, dricker efterlängtad mjölk och mumsar perfekta vindruvor framför gårdagens Big Brother och en å annan film. Nog för att det kryper i kroppen på mig då jag alldeles för många dagar fått lov att ligga hemma och jag hellre hade varit ute å härjat ikväll, spar jag mig till nästa helg då det vankas 18-års fest. Puss på er!

my body är helt fucked up

Hörrni ni mina små friends, idag tillbringar jag hela dagen i sängen, under täcket, iklädd pyjamas med en värkande mage, ett sprängande huvud och med ett glas blåbärssoppa bredvid sängen. Jag tittar på värdelösa program efter värdelösa program på TVn, jag läser Veckorevyn och powernapar.

Kan inte säga om det är någon form av magsjuka jag ligger här med eller om magen bara valt att fucka upp totalt, bättre har jag i alla fall mått, det kan jag försäkra er om. 

Två glas blåbärssoppa är allt jag fått i mig för dagen, huvudet snurrar så fort jag lämnar sängen och ja, jag hulkade över handfatet imorse samtidigt som jag satt på toa, alldeles kallsvettig. Ja ni behöver inte tycka synd om mig men liiite, bara liiite medkänsla kan ni väl ha, för min skull?


det är tomt utan dig

Igår natt klev du in genom altandörren, kramade om mig hårt och länge innan du viskade i mitt öra att du var med mig. Du berättade för mig att du hörde allt jag tänkte, allt jag sa och allt jag kände. Du visste att jag hade tvekat och just därför stod du där, "jag är med dig" sa du. Du visste vad jag ville säga men förbjöd mig, "du kan lika gärna säga det när jag gått, jag kommer höra det ändå".

Du svarade på allt jag undrat över, jag vet, jag vet att det var ett tecken, ett tecken på att du verkligen är med mig. Jag har tvekat, tvekat men hoppats men nu kan jag sluta upp med det, för ja jag vet att du är med mig.

Min fina fina morfar, eftersom du förbjöd mig att säga något där och då så säger jag det nu...
.. jag saknar dig ♥

...

Jag har lärt mig att man inte ska kämpa för något man själv inte förstört.

.

Det känns jobbigt nu.