två fina saker

Att sent på kvällen sätta sig på cykeln i mjukisbyxor, lortigt, uppsatt hår, ballerinaskor och choklad på tröjan påväg mot Amanda endast för att prata bort ett par timmar, bara för att hon frågade och bara för att jag inte hade något bättre för mig.

Då jag varenda gång står i hallen påväg till Ebba och tar beslutet om att inte knyta skorna, just för att hon bor så himla himla nära.

drömmar speglar ens verklighet

Jag ser bilden framför mig. Jag ligger i fosterställning på ett trägolv och en 70-årig flintskallig gubbe rör varenda kroppsdel av mig med sina grova händer. Jag ber honom sluta, jag försöker putta bort honom, men han kommer tillbaka.

Verkligheten har gått för långt när den besöker ens drömmar fast i en annan skepnad. Jag har i en dröm aldrig känt mig så utnyttjad och samma gäller verkligheten.

behövde skriva detta

Jag skruvade av locket på burken med fiskmat innan jag släppte ner en nypa av den färgglada maten i akvariet och hukade mig ner för att titta på henne genom glasrutan. Hon var fast, fast i sin egen kropp. Hon låg där på botten med kroppen mot stenarna, hennes fenor rörde sig med vattnets rörelser och jag såg stötar gå genom hela hennes kropp då hon kämpade för livet för att ta sig upp till ytan. Hon var fast.

Ni vet känslan när man befinner sig under vattenytan och känner att luften börjar ta slut och man febrilt viftar med både armar och ben för att så snabbt som möjligt nå upp till ytan. Jag tolkade Stina på det viset, just under dom minuterna då jag såg stötarna gå genom hennes kropp där hon låg på botten. Jag har känt precis likadant, bara att mitt mål hela tiden varit lycka istället för färgglad fiskmat.

I början av Maj bestämde jag mig. Jag är värd så mycket mer.

När man tillåter någon annan styra en själv och ens känslor så hårt att man så många gånger gråter sig till sömns just av ren panik för att man känner sig fastklämd och kvävd, då har det gått för långt. När man är så medveten om att man borde ta sig ur detta beteende och denna märkliga relation och flera gånger bokstavligt försökt slå in i huvudet på en själv att man är värd mer. Jag har befunnit mig i denna situation alldeles för lång tid. Jag har alldeles för många gånger stängt in mig, gungat fram och tillbaka i skräddarställning, gråtandes och undrande varför jag gör detta när jag mår så dåligt av det och det har slutat med att jag av ren frustration slagit handflatan hårt hårt i pannan på mig själv gång på gång. Jag har behandlat mig själv så dåligt då jag hela tiden "accepterat" att bli behandlad på detta vis. Jag har inte blundat för att jag blivit behandlad på ett orättvist och felaktigt sätt, jag har varit väl medveten om det sen start, men jag har blundat för att en förändring aldrig kommer ske. 

Jag undrar hur man kan vara så medveten men ändå välja att inte göra något åt det. Jag kan inte förstå, samtidigt som jag har all förståelse i världen för varför jag varit delaktig i detta så länge, varför jag tillåtit det gå så långt att det brytit ner mig både psykiskt och i vissa fall även fysiskt.  

Efter alldeles för många förlåtanden, alldeles för många nya chanser och efter alldeles för många fällda tårar, nådde även jag min gräns där i början av Maj. Jag ställde mig frågan, varför ska jag fortsätta kämpa för något när det inte ens är jag själv som kommer förlora på det om jag slutar?

Jag önskar att jag kunde lova mig själv att aldrig låta någon sätta sig på mig och behandla mig på samma vis igen, som en reserv, som något obetydelsefullt och oaccepterat. Jag är trött på att hela tiden få skit slängd på mig, trött på att aldrig bli tagen på allvar och trött på att inte bli sedd för den jag är. Jag är trött på att ge men aldrig få något tillbaka.

Jag har lyckats lämna den destruktiva och syrefattiga botten, tagit ett par befriande simtag upp mot ytan, greppet som hela tiden kvävt mig runt halsen har blivit lösare men jag har fastnat på vägen. Jag ser slutmålet och jag kan äntligen andas, men jag kommer inte ända fram. Jag sitter fortfarande fast, känner känslan av att något trycker ner mig, känner mig fortfarande något kvävd och instängd, precis som att luften vilken sekund som helst kan ta slut och jag väntar tålmodigt på styrkan som ska hjälpa mig komma loss och ta mig till ytan igen.

Det jag har lärt mig, förutom mitt värde under min tid på botten, är hur otroligt stark och envis kärleken är.
 

lever spontant

Jag lever spontant. Gör det jag känner för. Tar en timme i taget. Jag tillbringar värdefulla timmar med mina finaste vänner varenda dag och jag försöker fortfarande intala mig själv om att jag har sommarlov. Oförståeligt.

Jag äter glass, besöker gymmet igen efter 1,5 månads uppehåll, jag reder ut psykiskt kaos med mina bästa vänner, jag strosar runt på kupolen, besöker tandläkaren som berömmer min munhygien, träffar nya människor, jag skrattar, rymmer ifrån alkisar och jag inser för var dag som går att Ebba & Amanda är bland det bästa som finns.

Jag har noll lust att blogga, mest på grund av att jag inte har så mycket att dela med mig av. Så ni vet.

slutet på grundskolan

Det har hänt mycket sen sist. I måndags åkte bussen mot Stockholm klockan åtta med alla 9:or på Gylle som passagerare. Vi var en minut på Vasamuséet, shoppade på stan och ägnade ett antal timmar på Gröna Lund. Med mig hem fick jag två linnen, en tjocktröja och ett skärp och på bussen hem kände jag mig som tio centimeter längre. Jag är stolt över mig själv. Jag satt mitt kontrollbehov och karusell-skräck på prov så hårt att jag till slut satt 80 meter upp i luften i Fritt Fall. Jag är då för bra. Annars var dagen helt perfekt då det gäller både väder och sällskap.



I tisdags var det baldags. Jag gjorde mig i ordning på en timme där både hår och smink var inkluderat och jag var nog den lugnaste flickan av alla som skulle på bal samma kväll. Ett tag senare bröt helvetet lös och jag blev grinigare än grinigast. Efter fotografering med både balkavaljer och bästa vänner blev stressen extrem och jag ville endast ligga i sängen framför datorn. Annars var kvällen helt okej. Inte den bästa kvällen under min livstid, men det var inget jag hade viljat missa. Maten var god, sällskapet var perfekt men jag var dödstrött sen dagen innan.



Idag, onsdag, sista dagen i grundskolan och jag försover mig en timme. Jag som aldrig försover mig. I vilket fall som helst så hann jag klart i tid efter lite stress och vid tolv tågade vi 9:or in i Stora Tuna kyrka. En avslutning med tal, sång och utdelningar av diplom och rosor till duktiga elever. När betygen senare skulle delas ut kom våra tårar. Jag är otroligt stolt över mig själv och mina finaste vänner. Att jag skrapade ihop 325 poäng av 340 är jag oerhört stolt och glad över. Annars ... så föll ett x antal tårar över mina nu, föredetta klasskamrater. Dom är ganska bra ändå ...

det snurrar i min skalle



Livet är bara för mycket just nu. På ett bra sätt.

störd kväll

"okej, nu när jag är nykter är det här faktiskt jävligt stört"

Gårdagen var väldigt ... crazy. Med Sugarplum Fairy, borttappad mobil, lite tårar, lite arga telefonsamtal, lite svettdroppar, lite sällskap på trottoarkanten och ett väldigt spontant avslut i Skräddarbacken. Jag vet inte, kan liksom inte sätta ord på det. Det är bara stört.

studenten

För några dagar sen tänkte jag lite kaxigt att "ääh, vafan ska jag gråta för?" men igår var jag den som i princip grät mest av alla. Min underbart fina bror tog studenten och jag är så jävla stolt. Med extremt många MVGn på pappret, ett stipendium i handen och med ett jätte gulligt plakat i den andra svämmade ögonen över och tårarna rann. Där stod min lilla storebror i studentmössa, skit snygg i kostym och orange slips. Har aldrig varit stoltare.

Efter att vi kramats, gråtit, tagit kort och grattat i parken mitt emot Soltorg följde jag med till Haga för att se på när min kusin sprang ut. Kan inte låta bli att bli avundsjuk för fan så roligt det ser ut.

Sedan väntade champagne hemma hos oss samt alldeles för mycket mat och tårta.

Invigde för övrigt min ett års gamla långklänning under dagen och jag trivdes som fisken i vattnet. Älskar den!





tältning hos KP

I onsdags satte jag min sista fot någonsin på Gylle skola efter 10 år. Samma dag hann jag även bli glad över förjävla bra betyg innan klass 9F tog sig till KP där tältning väntade. Vi grillade, hade 5-kamp med både galgar, mjöl, norsk fylla, sockerbitar och pilar. Vi badade, satt framför elden och "somnade" vid 4 i vårat mycket fint uppsatta tält. Som vanligt sov man inte många minuter och idag har jag varit halvt död.

Tillbringade ett par timmar på en filt i skuggan innan alla Gylles nior åt sig proppmätta tillsammans. Vi cyklade sedan hela vägen hem i spöregn...


Annars väntar Daniels student imorgon, på Lördag väntar roligheter och på måndag drar vi till Stockholm. Jag är mitt uppe i allting, och jag tar inte vara på tiden ... det ger mig ångest.

excited

Ebba räddade min måndag. Vi köpte med oss bullar och jordgubbar innan vi slog oss ner på en filt i Humleparken i stan. Livet känns så bra ibland. Solen skiner, det är lagom många plusgrader utomhus och man kan inte annat än att må bra då man får umgås med sånna vänner som Ebba. ♥

Kan även glädjas över att världens finaste Amanda numer även befinner sig i Borlänge igen. Som jag saknat den bruden asså. ♥

Nu väntar ett par mycket roliga dagar framöver och jag är excited.

falun

Igår tillbringade jag kvällen i Falun med fina människor. (vi saknade dig Amanda ♥ ) Jag blev 2kg Toblerone rikare men hann dela ut en tredjedel av allt under kvällen. Jag träffade nya människor, klämde på fina armar, käkade pizza vid busshållsplatsen och dansade till "In the club" på trottoaren. Jag offrade mig senare för att näst intill bli ihjälklämd för att komma på bussjäveln hem och njöt över att jag klockan två på natten kunde cykla hem barbent.



Annars äter jag alldeles för stora mängder glass jämfört med den tid jag lägger ner på gymmet men bryr mig inte då jag känner mig lyckligare än någonsin i princip. Kan inte heller sticka under stolen med att jag älskar mina vänner obeskrivligt mycket. ♥

make up store



Jag har länge pratat om att ta en sminkkurs på Make Up Store. Igår bokade jag tid och idag klockan ett var det dags. Måste säga att det var bland det roligaste jag gjort, lärde mig massvis och fick massa bra tips! Det bästa var att tjejen som sminkade mig var otroligt lättsam och trevlig. Tycker det var värt varenda krona.

Tyvärr är Make Up Stores produkter djävulskt dyra men några grejer fick jag minsan med mig hem för ett x antal hundralappar. Foundation, solpuder, skugga till ögonbryn samt en pensel till det. Lite grejer står på inköpslistan men jag är tyvärr inte gjord av pengar även fast jag ofta önskar det.

Det här är första gången både ni och jag ser mig sminkad under mina 16 levnadsår. Vill för övrigt säga att jag är evigt tacksam för att jag ärvt pappas långa ögonfransar.



lite musik

 

En av dom finaste låtarna.