megastort påskägg

Igår berättade min bror om en tävling Soltorg hade där man som elev fick gissa vikten på en höna och att priset var ett megastort påskägg fyllt med godis. Daniel medverkade och gissade på 5,22kg. Idag, kom han hem med 5,1kg godis i ett fuckat jävla stort påskägg. Han var den av alla medverkande som var närmast. 5 gram skiljde. Och jag kände mig som denna kille. Jag sa "fyfan vad coolt" en miljon gånger och jag blev helt jäkla till mig av lycka. Hallå, det är en dröm som går i uppfyllelse!

hög på lyckokänslor

Jag vet inte, men jag mår bra. Det jag längtat efter är äntligen här och jag börjar se ljuset i tunneln.

Den här helgen har jag tagit promenader utan jacka, läst Veckorevyn i solen ute på altan och ätit kakor och mjölk. För andra helgen i rad grillar vi och jag sjunger Hate That I Love You så in i helvete högt och falskt på åkern, vilket gav mig lyckokänslor som jag fortfarande är hög på.

Kommer våren och sommaren fortsätta i dessa spår, kommer jag snart kunna säga att jag är världens lyckligaste flicka.
 

dagens sanning

gråta

Ibland känner jag ett otroligt stort behov av att gråta. Jag befinner mig i ett sådant tillfälle just nu och tänker därför lägga mig och titta på "A walk to remember". Jag vet mycket väl att både en och två tårar kommer falla.

provocerande egoism = bloggar

Jag kan skriva om hur förjävla gott jag tycker det är med blodpudding, om hur jag tycker alkohol är det mest förjävliga lagliga skit vi har i detta samhälle, eller om hur Tokio Hotel, Twilight och Justin Bieber är något jag aldrig någonsin kommer ge en ärlig chans. Jag kan skriva om hur sminket har en negativ påverkan på mänskligheten, om alla idioter som vandrar runt på Gylle Skola och om min syn på invandringen.

Det spelar ingen roll hur provocerade ni blir. Ni kommer tillbaka. Till min egocentriska adress. Det är just det som bloggar handlar om. Egoism. Och för mig handlar bloggandet om att tala om för er vem jag är. Då skiter jag fullständigt i om ni blir provocerade och inte håller med mig, ger mig anonyma, argumenterande kommentarer eller ger mig kyliga vibbar i skolkorridoren. Vad ska jag då med en blogg till om jag ändå inte vågar visa och stå upp för den jag är?

Och det är när ni påverkas och visar det, som får mig att fortsätta. Det får mig bara starkare och mer säker på att jag faktiskt har rätt. Är det något min far har lärt mig, är det att vara envis och aldrig ge upp när man vet att man har rätt.

btw, jag hatar matte utan logik.

Jag lever sambo-liv tillsammans med min bror. Allt jag gör den här veckan drabbar endast mig själv, lämnar jag en burk på diskbänken, kommer jag få lov att ta bort den. Jag är för lat för att orka koka pasta eller ris till kycklinggrytan, utan äter den som den är direkt ur matlådan. Jag diskar, hänger tvätt och torkar diskbänkar.

För övrigt mår jag lite sådär blandat. Dagens tillfredsställelse var att få måla med oljefärger på bildlektionen. Ett sorts lyckorus bara spred sig i kroppen på mig och jag befann mig i himmelriket. Så kul! Annars fördelar jag pengar i huvudet och prioriterar inköp, jag tränar lite halvhjärtat och sover, tänker och ... mår lite blandat.

födelsedag under veckan

Veckan som varit har varit något utöver det vanliga. På ett negativt vis. Skulle aldrig vilja återuppleva denna vecka igen. Hoppas och tror att den kommande veckan blir ganska mycket bättre.

Jag har under veckan, förutom att haft ångest, hunnit fylla 16 år. I onsdags för att vara exakt. Jag fick då ännu ett bevis på att jag har otroligt fina vänner. Fick även en Peace&Love-biljett i handen. Känns bra.

Igår, fredag, fylldes huset med både mormor, morfar och min moster. Jag hade exprimenterat ihop en tårta med otroligt lyckat resultat. Jag hade bestämt att vi skulle äta en av mina favoriträtter och jag fick både en fin ros och lite pengar.

Min plan är att införskaffa mig en ny kompaktkamera för pengarna jag sparat ihop. Som jag längtat. HD-filmning och manuell exponering står på önskelistan och jag tror minsan jag vet vilken som ska bli min.